thaikalle

Min mamma har blivit uppäten
Den här lilla apans mamma blev skjuten av några Burmeser och sedan uppäten. Den lilla apungen befinner sig i närheten av människorna som åt upp hans mamma. Dom har döpt apan till Billi, han är för liten för att ätas och Burmeserna verkar inte speciellt intresserade av Billi.
Billi gråter högljut av hunger och tröst han är så liten så han behöver få välling i nappflaska för att han ska överleva.

Billi kommer till mig och vill ha trygghet och tröst snart somnar han i min hand.
Vad har jag för rätt att säga till dessa människor vad dom får göra och inte göra? Vad dom får äta och inte äta? Här i djungeln har männikorna ätit apor i hundratals år.

Varför äter dom apor men inte hundar?
Det kan vara lite komplicerat att förstå. Dom här männikorna har aldrig gått i skola dom vet inte att vissa djur är utrotningshotade, dom vet inte att apor står människan närmare än vad hunden gör. Apor blir mat ungarna säljer dom sedan till Thailändare.

Hunden ser dom som en vän. Hundarna kan dresseras till jakt och vakthållning. Djungelfolket  äter inte hund men dom fattiga på landsbyggden i Burma äter både hund och katt.

Jag pratar alltid med djungelfolket som jag stöter på när jag vandrar. Jag har en önskan att dom inte ska skjuta gibbonapor  jag förklarar att dom är utrotninghotade. Alla som jag träffar lovar att inte jaga gibbonapor och jag tror faktiskt att dom lyssnar på mig.

Gibbonapa
Vad gör vi med Billi då? Jo jag tar hem honom och matar upp honom med nappflaska.

Billi