thaikalle

Marlee ringde mig från templet i Yangon på en väldig dålig telefon linje. Jag kunde i alla fall uppfatta att allt är okey med henne hon är förkyld men glad. Marlee tog ett inrikes flyg från Myiak till Yangon. Hon har inte hållit i sitt pass ännu, munken har det och hon ska få det imorgon när hon har vilat ut. Då är det nästa steg som gäller ett besök på Thailändska ambassaden och ansöka om visum i sitt pass. Därefter är Marlee tvungen att flyga från Yangon till Bangkok för att få en visum stämpel i passet.

Marlee hälsar och tackar alla som tänker på henne.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Jag har inte hört av Marlee ännu. Men första vägvisaren kom tillbaka till Thailand och bekräftade att han lämnade Marlee hos sin syster som ska följa med på vägen. Nu ska de om allt har gått bra vara framme vid ett tempel där det bor nunnor. Tjejerna ska vila ut hos nunnorna innan dom förtsätter sin färd.

Marlee kommer från enkla förhållanden och med sin personlighet smälter hon in i alla miljöer vilket kan vara bra nu när hon är i Burma.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Marlee har länge drömt om ett pass och hennes kamp har pågått länge (läs om detta i tidigare inlägg under fliken äventyr)

Efter förra misslyckandet i juni är det åter dags för ett nytt försök. Marlee har förberetts sig länge inför den farliga resan in i Burma. De senaste dagarna har hon varit sammanbiten och tystlåten Det krävs ett otroligt fokus och mod för att genomföra den här resan.
I går tog vi motorcykeln och åkte till havet där satt vi tysta länge och bara tittade på fullmånen som sakta steg upp ur havet. Marlee kryper in i min famn vi håller om varandra utan att prata fullmånen är otroligt vacker och ger oss mental styrka,
efter en evighet tittar jag på Marlee tårarna rinner ljudlöst ner från hennes kinder. Vi vet båda att detta är ingen lek utan blodigt alvar ett litet misstag och Marlee kastas i fängelse eller avrättas på plats. Det låter som sagor från häxjakten på 1600 talet. Tyvärr är det vad som händer på 2000 talet inne i Burma.

Vi sover i Dansingkhon och måste upp tidigt. Marlee använder kläder som är typiska för Burmeser för att smälta in. På papperet är hon Burmes men hon tillhör Karenfolket och är född i djungeln. När hon berättar för mig om när hon var barn och hur Karenfolket blir utsatta för olika förtryck då förstår jag att hon inte alla gånger vill tala om för folk vilket folkslag hon tillhör. Jag har alltid uppmuntrat henne att vara stolt för den hon är. Hennes far som dog väldigt ung lärde henne att alltid bita ihop om hon fick stryk eller blev nedtryckt bara om det kom blod då ger man tillbaka. Det verkar genomgående som Karenfolket har den inställningen.
0700 är Marlee klar för avfärd. Det visar sig att Burmas sida har stängt sin gräns. Anledningen är att burmeser som kommer till marknaden i Dansingkhon har tagit med sig CD kopior som de säljer på marknaden. Vad du än gör ta aldrig med dig kopior till Thailand (kopiornas land) det är olagligt och oftast är det hårda straff som påföljd.

Polisen i Klongwan har varnat burmeserna för detta men nu hände det igen. Då grep polisen fem burmeser och gick ganska hårt åt dem, de tog även in oskyldiga. Polisen bötfäller de fem personerna.

Burma sidan förstår att det är olagligt att föra in kopior till Thailand och att det ger böter. Men de accepterar inte att männen misshandlas ej heller att oskyldiga grips. Därför svarar Burmas millitär med att stänga gränsen i Dansingkhon 14 dagar eller tills de båda sidorna har hittat en uppgörelse. Förra året var det mycket förhandlingar för att öppna upp gränsen mellan de båda länderna och att främja handeln. Undrar hur det går med det nu?

Jag blir glad att gränsen är stängd och tror att Marlee ska stanna kvar på vår sida. Jag har aldrig varit för att hon ska ge sig in i Burma men Marlee är fast besluten.
Hon har vänner som ska hjälpa henne på Burmas sida men kan inte gå över gräns kontrollen. Efter några timmar dyker en man upp han är bror till Marlees vän, han ska visa henne en annan väg. Vi måste skynda oss allt är färdig packat jag följer med till den stora bergskedjan. Allt går så snabbt vi hinner inte ta ett ordentligt farväl utan hon glider bara iväg med sin vägvisare jag ser deras ryggar hon vänder sig om och vinkar snabbt och sedan är de borta.

Vad hände allt gick så fort. Jag hade ju så mycket att säga innan vi skulle skiljas, ge henne mod, berätta att jag älskar henne, att hon aldrig får ge upp, att jag alltid kommer att leta efter henne om något händer. Kommer jag någonsin att få se denna underbara kvinna igen?

Jag står kvar en lång stund och tänker på alla polis och millitär kontroller hon ska passera innan hon når huvudstaden. Det är minst femton kontroller på vägen och alla blir kroppsvisiterade hittar polisen pengar tar de allt de lämnar ingenting. Hittar de mycket pengar ja då har du stora problem. Marlee kommer att kunna kommunicera med mig till och från under sin resa.

Al photos on this blog copyright Thaikalle

Kyrkoherde Mari-Louise hälsade på oss i tigerbyn. Klart att det blev många nyfikna blickar på henne. Här blir det kaffe och kakor på vår uteplats.

Nu har dom en liten vildsvins unge i tigerbyn
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Här är alla förbuden i Bangkoks taxi bilar.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Tycker man att Bangkok är stort ja då är Shanghai gigantiskt med sina 23 miljoner invånare.  Det första som jag la märke till var hur rent och snyggt det var inget klotter och inget skräp.

2009 var den här skyskrapan högst i världen med sina 492 meter
  
Trots att det var disigt i dag så var utsikten magnifik.

Självklart besöker jag ett av stans älsta tempel här med en jätte buddha i silver.

Shopping är ett måste i Shanghai och det finns många fina affärs gator, här har man dekorerat inför det kinesiska nyåret.

Efter ett par timmars shoppande springer jag ihop med ett par gamla kompisar Jonas(Sverige) och Phia(Thailand) bland 23 miljoner kineser.

Shanghai är en stad väl värd att besöka, jag kommer troligtvis tillbaka.
Al photos on this blog copyright Thaikalle