The animal in you takes over


En gång om året träffas de tatuerade männen och går in i ett transliknade tillstånd. De använder inte droger.

Pass och visum


Lyckan var stor när Marlee fick sitt Burmesiska pass. Vi började planera en resa till Sverige något som Marlee har drömt om i många år. När vi har fyllt i alla papper som ska lämnas in till svenska ambassaden.  Blir plötsligt Marlee och hennes två systrar kallade till den Thailändska myndigheten.

Tjejerna får besked att de ska få Thailändskt medborgarskap. Stort jubel, Marlee kan inte tro att det är sant hennes familj och många andra bor i Dansingkon som flyktingar och det har de gjort i mer än 20 år nu. Marlee och hennes systrar är de första från Dansingkon som får Thailändskt medborgarskap. Vi får göra om hela visum ansökan och även ansöka om Thailändskt pass. Ända saken som oroar och det är att hon har varit i Burma och ansökt om visum från Burma till Thailand och sedan flugit från Yangon till Bangkok. Vilket innebär att hon är registrerad som turist i landet just nu. Marlee vill stämpla ut sig med det Burmesiska passet så att det inte ska äventyra det Thailändska passet (låter det krångligt?). Vi är lite villrådiga och diskuterar fram och tillbaka hur vi ska göra med det Burmesiska passet kan det ställa till problem? vi vet inte och Marlee vill inte ta upp detta med Thailändska myndigheten hon är rädd att det ska bli strul.

Vi bestämmer oss för att Marlee ska ta en taxi och åka till Kambodja för att stämpla ut sig. När Marlee kommer fram visar det sig att det inte går att stämpla ut sig i Kambodja och samtidigt försöka vara kvar i Thailand. Det var nära att hon fastnade i Kambodja. Nu vill Marlee flyga till Burma och sedan ta landvägen till Dansingkon.  Men vi beslutar oss för att stoppa det Burmesiska passet i byrålådan och låta det ligga där. Nu har vi ansökt och fått det Thailändska passet till Marlee. Det återstår bara att vi ska få visum till Sverige beviljat om allt fungerar enligt planerna ska Marlee kunna komma till Sverige 6 juli.

Al photos on this blog copyright Thaikalle


Glädje besked från Marlee

Nu är det mycket positiva tongångar från Yangon Marlee har fått sitt pass och har även lyckats få visumstämpel. Marlee har varit heroisk i sin kamp att som flykting/stadslös aldrig ge upp trots att allt har sett nattsvart och omöjligt ut det har kostat, blod, svett, tårar och dollar.

Glädjen är just nu enorm för Marlee men hon måste vänta till tisdag då går hennes flyg till Bangkok. Jag kommer att ordna ett överraskningsparty till Marlee dels för att hon fyllde år häromdagen men framför allt för att hon har lyckats med bedriften att få sitt pass.
Du som känner för Marlee och har följt hennes äventyr är välkommen att överaska henne. Festen kommer att vara på Lotusvägen efter järnvägen på höger hand. En nyöppnad musik bar ”smal town worldbar” Dagen i ära blir det många olika trubadurer från hela Thailand som ska spela. Jag bjuder på  grillad mat och fri Chang så långt lagret räcker. Tisdag 8/3 18.30 är du välkommen. Bra om du kan maila
[email protected] i fall du kommer eller lägg en kommentar här. Så jag vet hur många Chang jag ska köpa in.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

 


Marlee kvar i Yangon


Äntligen ett pass, överlycklig springer Marlee till Thailändska ambassaden i Burma för att ansöka om visum till Thailand. Då dyker nästa problem upp. Dom vill se hennes Burmesiska husbok och se vad hon har för adress samt bankkonton i Burma innan hon kan beviljas visum. Marlee är ju inte skriven i Burma utan flydde till Thailand för över 20 år sedan. I Thailand har hon uppehållstillstånd och kan både arbeta och bo där. Men att få visum genom sitt pass går inte.

Efter flera dagars jobbande med Thai ambassaden kommer de fram till att det ska räcka att hon visar kopia på sitt gamla pass som har gått ut. Jag letar fram en gammal passkopia här i Thailand scannar och sänder till munken i templet som ger Marlee kopian. Nytt försök och avslag nu vill de ha det gamla passet i original. Problemet är att Marlee lämnade in det gamla passet i juni förra året för att få det nya. Det gäller alltså att få tillbaka det gamla passet som är inlämnat i juni förra året.


Marlee är framme i Yangon


Marlee ringde mig från templet i Yangon på en väldig dålig telefon linje. Jag kunde i alla fall uppfatta att allt är okey med henne hon är förkyld men glad. Marlee tog ett inrikes flyg från Myiak till Yangon. Hon har inte hållit i sitt pass ännu, munken har det och hon ska få det imorgon när hon har vilat ut. Då är det nästa steg som gäller ett besök på Thailändska ambassaden och ansöka om visum i sitt pass. Därefter är Marlee tvungen att flyga från Yangon till Bangkok för att få en visum stämpel i passet.

Marlee hälsar och tackar alla som tänker på henne.
Al photos on this blog copyright Thaikalle


Väntar på rapport från Marlee


Jag har inte hört av Marlee ännu. Men första vägvisaren kom tillbaka till Thailand och bekräftade att han lämnade Marlee hos sin syster som ska följa med på vägen. Nu ska de om allt har gått bra vara framme vid ett tempel där det bor nunnor. Tjejerna ska vila ut hos nunnorna innan dom förtsätter sin färd.

Marlee kommer från enkla förhållanden och med sin personlighet smälter hon in i alla miljöer vilket kan vara bra nu när hon är i Burma.
Al photos on this blog copyright Thaikalle


Marlee på jakt efter ett pass

Marlee har länge drömt om ett pass och hennes kamp har pågått länge (läs om detta i tidigare inlägg under fliken äventyr)

Efter förra misslyckandet i juni är det åter dags för ett nytt försök. Marlee har förberetts sig länge inför den farliga resan in i Burma. De senaste dagarna har hon varit sammanbiten och tystlåten Det krävs ett otroligt fokus och mod för att genomföra den här resan.
I går tog vi motorcykeln och åkte till havet där satt vi tysta länge och bara tittade på fullmånen som sakta steg upp ur havet. Marlee kryper in i min famn vi håller om varandra utan att prata fullmånen är otroligt vacker och ger oss mental styrka,
efter en evighet tittar jag på Marlee tårarna rinner ljudlöst ner från hennes kinder. Vi vet båda att detta är ingen lek utan blodigt alvar ett litet misstag och Marlee kastas i fängelse eller avrättas på plats. Det låter som sagor från häxjakten på 1600 talet. Tyvärr är det vad som händer på 2000 talet inne i Burma.

Vi sover i Dansingkhon och måste upp tidigt. Marlee använder kläder som är typiska för Burmeser för att smälta in. På papperet är hon Burmes men hon tillhör Karenfolket och är född i djungeln. När hon berättar för mig om när hon var barn och hur Karenfolket blir utsatta för olika förtryck då förstår jag att hon inte alla gånger vill tala om för folk vilket folkslag hon tillhör. Jag har alltid uppmuntrat henne att vara stolt för den hon är. Hennes far som dog väldigt ung lärde henne att alltid bita ihop om hon fick stryk eller blev nedtryckt bara om det kom blod då ger man tillbaka. Det verkar genomgående som Karenfolket har den inställningen.
0700 är Marlee klar för avfärd. Det visar sig att Burmas sida har stängt sin gräns. Anledningen är att burmeser som kommer till marknaden i Dansingkhon har tagit med sig CD kopior som de säljer på marknaden. Vad du än gör ta aldrig med dig kopior till Thailand (kopiornas land) det är olagligt och oftast är det hårda straff som påföljd.

Polisen i Klongwan har varnat burmeserna för detta men nu hände det igen. Då grep polisen fem burmeser och gick ganska hårt åt dem, de tog även in oskyldiga. Polisen bötfäller de fem personerna.

Burma sidan förstår att det är olagligt att föra in kopior till Thailand och att det ger böter. Men de accepterar inte att männen misshandlas ej heller att oskyldiga grips. Därför svarar Burmas millitär med att stänga gränsen i Dansingkhon 14 dagar eller tills de båda sidorna har hittat en uppgörelse. Förra året var det mycket förhandlingar för att öppna upp gränsen mellan de båda länderna och att främja handeln. Undrar hur det går med det nu?

Jag blir glad att gränsen är stängd och tror att Marlee ska stanna kvar på vår sida. Jag har aldrig varit för att hon ska ge sig in i Burma men Marlee är fast besluten.
Hon har vänner som ska hjälpa henne på Burmas sida men kan inte gå över gräns kontrollen. Efter några timmar dyker en man upp han är bror till Marlees vän, han ska visa henne en annan väg. Vi måste skynda oss allt är färdig packat jag följer med till den stora bergskedjan. Allt går så snabbt vi hinner inte ta ett ordentligt farväl utan hon glider bara iväg med sin vägvisare jag ser deras ryggar hon vänder sig om och vinkar snabbt och sedan är de borta.

Vad hände allt gick så fort. Jag hade ju så mycket att säga innan vi skulle skiljas, ge henne mod, berätta att jag älskar henne, att hon aldrig får ge upp, att jag alltid kommer att leta efter henne om något händer. Kommer jag någonsin att få se denna underbara kvinna igen?

Jag står kvar en lång stund och tänker på alla polis och millitär kontroller hon ska passera innan hon når huvudstaden. Det är minst femton kontroller på vägen och alla blir kroppsvisiterade hittar polisen pengar tar de allt de lämnar ingenting. Hittar de mycket pengar ja då har du stora problem. Marlee kommer att kunna kommunicera med mig till och från under sin resa.

Al photos on this blog copyright Thaikalle


Marlee är tillbaka i Thailand


Äntligen är Marlee på Thailändsk mark igen. Dock utan pass, det var ju inte så enkelt att få till ett pass. Passet ska i varje fall vara på gång men vi tar inget förgivet. Marlee kommer att återvända i höst och göra ett nytt försök. Marlee tog en hel del kort i Burma som jag lägger ut på bloggen.
Al photo on this blogg copyright Thaikalle


Strömavbrott i hela Burma


Marlee återvände till passkontoret och erbjöd dollar för att få sitt pass, helt plötsligt blev det andra tongångar och nu ska hon kunna få sitt pass. Bara ett problem det tar ett par månader innan passet är färdigt. Munken kommer att hämta ut passet när det är klart och Marlee kan återvända till Thailand. Senare i höst hämtar Marlee passet hos munken
Marlee hade planerat att återvända till Thailand i dag men när hon var på passkontoret så blev det strömavbrott i hela Burma och dom kunde inte slutföra med hennes uppgifter. På måndag måste hon tillbaka till passkontoret för att få alla papper klara. Som om inte allt strul var nog så har Marlee blivit sjuk hög feber och ont i halsen. Hon vill inte besöka någon klinik eller läkare. Rosen som jag skickade i förra inlägget kan hon inte se det går inte att gå ut på Thaikalles sida i Burma.
Stort tack till alla som har skickat lyckönskningar till Marlee i komentarer här men även alla fantastiska mail. Jag vet att det är väldigt många som bryr sig och är oroliga för Marlee. Hon hälsar att allt är okey med henne.
Al photo on this blog copyright Thaikalle


I give one rose to Marlee


Darling do not give up. Be careful and stay close to the monk all the time. I see your heart and I'll give you power.
I love you
Al photo on this blog copyright Thaikalle



Marlee chock besked


Nu har jag fått telefonkontakt med Marlee. När jag pratar med Marlee så brister det för henne hon är förtvivlad otröstlig. Marlee som har varit på pass myndigheten har fått ett chock besked du får inte förnya ditt pass. Motiveringen du behöver inget pass.
Hon är vilsen och ensam och det tar två dagar innan hon får kontakt med mig och kan lämna det tråkiga beskedet.

Livet är inte rättvist och Marlee har haft ett hårt liv med många motgångar. Hon misströstar och förstår inte varför allt måste vara svårt och omöjligt här i världen. Det är svårt att trösta Marlee så här på distans.

Det var ett tungt besked för oss. Jag vill inte ge upp utan säger till Marlee att allt går att lösa vi måste bara prata det enda språk som dom förstår DOLLAR. Innan Marlee åkte iväg till Burma så sydde vi in dollar i hennes kläder. Sprätta upp kläderna och ta med alla pengar gå tillbaka till kontoret ta munken med dig.

Vi hoppas att den nya planen ska fungera jag vill inte tänka på hur Marlee ska känna sig om hon får ytterligare ett negativt svar.
När Marlee ringer till mig från Burma så kostar det 5 dolllar i minuten. Det finns internet cafeer men vissa IT sidor finns inte eller är censurerade hotmail finns inte i Burma. Vi är även försiktiga  med vad vi skriver i mail tillvarandra

Al photo on this blogg copyright Thaikalle

 


Marlee vad har hänt i Burma?


Marlee kom till första stora staden. Där sov hon i ett tempel ett par nätter. Det höll på att gå illa redan i starten med Mc taxin, dom blev stoppade av militären för att Marlee inte hade hjälm på sig lyckligtvis var dom här militärerna bara intresserade av pengar efter att ha betalat 1500thb i böter kunde dom åka vidare.

Munken hämtade Marlee i templet och dom tog sig vidare till hvudstaden. Munken har tagit Marlee till ett tempel här kan hon bo ganska tryggt. Jag har fått kontakt via mail med Marlee. Måndag skulle hon tillsammans med munken besöka myndigheten för att förnya passet. Det är inte många som har telefon och det är svårt att ha tel kontakt. Jag har visserligen fåt ett telnr till templet och lyckats komma fram en gång men då var inte Marlee i templet.

I dag har Marlee varit inne på mailen oturligt nog så var inte jag ute på nätet just då. Men Marlee fick kontakt med en vän till oss som bor i västerås kvinnan kontaktade mig via telefon och berättade att någonting har hänt vad vet vi inte men Marlee var mycket angelägen om att få kontakt med mig.
Al photos on this blogg copyright Thaikalle


Marlee (Wan) på farligt äventyr


Så här glad är vi vana att se Marlee hon är liten men har ett väldigt stort hjärta hon hjälper allt och alla som kommer i hennes väg.
Nu har hon bestämt sig för att ge sig ut på ett äventyr. Vi har haft många, långa diskussioner om detta äventyr men hon har en stark vilja och det går inte att rubba henne på den här punkten. Det blir ett äventyr där hon ska hjälpa sig själv.
(Titta på tv4 nu på söndag Rambo 4 i vinjetten på filmen kan du se hur den Burmesiska militären behandlar Karenfolket halshuggning och läm lästning av kvinnor och barn är vardagsmat).

Äventyret började för drygt 20 år sedan Marlee var då sju år. Inne i Burma slog militären till och försökte utplåna och driva över Karenfolket till Thailand. Tusentals människor fick fly och många lever som flyktingar i Thailand. Varför gör militären detta mot Karenfolket?
Jo Karenfolket har en gerilla som har krigat mot Burmesisk militär i 55 år. För att komma åt gerillan så ger sig militären på civilbefolkningen för att krossa folkets stöd till gerillan.
Militär regimen bränner byar, torterar, våldtar och mördar Karenfolket.

Marlees familj flydde till Thailand. Karenfolket är billig och bra arbetskraft inga thaiare orkar jobba lika hårt och lika mycket som en Karen givetvis blir dom utnyttjade eftersom dom är fattiga och inte har några rättigheter.
Marlees pappa jobbade på chili, ananas, och lime odlingar. Hans arbetsuppgift var att bespruta växterna mot skadedjur.
Marlees pappa och mamma har aldrig gått i skola och pappa kunde inte läsa på gift burkarna, skydds utrustning var det inte tal om då det står nya arbetare på tur hela tiden.
Efter en tid kommer sviterna efter giftet och pappa blir allt sjukare. Familjen tar hand om pappa som blir säng liggande några år innan han går bort.
Under sjukdoms tiden har familjen som inte har någon utbildning blivit lurade på allt dom äger och har. Folk har sålt dyra mediciner med garanti att pappa ska bli frisk.
Marlees mamma blir änka med fem barn endast 34 år, dom äger ingenting och dom får låna ett skjul som dom bor i men lever hela tiden med hotet att dom kan bli utkastade när som helst.

Skjulet
På pappas döds bädd svär Marlee att hon ska ta hand om och bygga ett hus med blått tak till mamma. Sorgen är förstås gigantisk för Marlee som är tolv år hon är äldst i syskonskaran och har tagit på sig rollen som familjens överhuvud. Mamma har inga pengar till skola för barnen. Marlee som är duktig i skolan och vill fortsätta sin skolgång.

besöker en munk och berättar situationen munken bekostar Marlees skola i tre år. Marlee skriver även ett brev till lärarna i skolan att hennes mamma är änka och att dom inte har några pengar. Marlee får jobba på eftermiddagar, helg och lov dagar hos lärarna. Jobbet består av att skura, städa, diska, tvätta, stryka det blir sena kvällar för att hon ska hinna med jobbet. Marlees skola ligger flera mil från familjens bostad så det blir inte så många hembesök under dom här åren. Tack vare att hon sliter och jobbar hårt så kan hon bekosta sina små syskons skola. 
Marlee skulle helst av allt vilja fortsätta att studera efter dom här tre åren men avslutar och börjar jobba för att syskonen ska kunna gå i skolan

Marlee har alltid haft en dröm att få resa runt i världen. Men hur ska det gå till? Hon är inte thailändare och har inget pass, i Thailand kan hon inte få något pass. För sex år sedan bestämde sig Marlee att försöka skaffa ett pass hur? Hon måste in i Burma och ansöka om ett pass. Det låter enkelt men om man är på flykt från en militärdiktatur så kan det bli problem. Sagt och gjort Marlee tog sig in Burma hon hade glömt bort det Burmesiska språket och blir kvar i huvudstaden i sex månader för att lära sig språket så att hon kan ansöka om pass. Hela tiden finns risken att bli tagen av militären kan du inte språket är risken stor att du kastas i fängelse.
Åter igen vänder sig Marlee till munkarna. Hon lär känna en munk som ger henne mat och husrum i ett tempel. När det så är dags att ansöka om passet måste hon ha sju personer som är med och garanterar hennes identitet. De sju personerna garanterar att de var med när Marlee föddes och att Marlee är Marlee.

Nu är ju detta en omöjlighet för det finns ju aldrig sju personer som är med när man föds. Marlee måste naturligtvis muta sju personer som garanterar hennes identitet. Allt handlar om pengar i Burma som är ett av världens fattigaste länder. Mutor till dessa sju personer består av pengar samt mat och husrum för alla under tiden som passet blir färdigt vilket tar ett par månader ingen i Burma gör någonting gratis.
Mot alla odds så har Marlee passet i sin hand och det är dags att ta sig tillbaka till Thailand. Familjen vet inte om Marlee lever eller vad som har hänt under dom här sex månaderna. Nu grinar oturen i ansiktet på Marlee militären är på krigsstigen och Marlee kan inte ta sig in i Thailand samma väg som hon kom utan hon tar sig söder ut och ska åka med en båt till Thailand läget är spänt och hon vågar inte ta med sig passet hon lämnar passet till munken som ska gömma passet i templet.

Marlee åker med båt över till Thailand liggande i en låda, hon får anstränga sig för att inte gripas av panik i den trånga och varma lådan. Äntligen står hon på Thailändsk mark. Men sex månader i Burma har tagit på krafterna och hon har varit sjuk i Malaria och varit nära att dö av feber. På darriga ben tolv kilo lättare än när hon tog sig över gränsen till Burma befinner hon sig 35 mil söder om hemmet. Hon har inga pengar till mat och buss.
Marlee jobbar som diskare på en restaurang och efter ett par veckor har hon pengar så att hon kan åka hem.

Sex år senare har Marlee uppfyllt löftet till pappa och byggt ett hus med blått tak till mamma. Men det här med passet har gnagt i huvudet på henne hela tiden. Efter oroligheterna i Burma 2008 när militären slog ihjäl 500 munkar så har vi varit osäkra på om Marlees munk lever.
Jag har varit i Burma flera gånger och försökt ringa munken utan att komma fram. Men så en dag för ca 1 månad sedan ringer munken till Marlee han befinner sig i Dansingkhon Thailand. Han har varit orolig för Marlee och han har inte vetat om hon överlevde båtfärden så han har tagit sig hela vägen till Dansingkhon för att ta reda på vad som har hänt henne. Vi sitter och pratar med munken och jag är övertygad om att han har passet med sig men nej.
Passet har gått ut och måste förnyas vilket ska vara en lättare process än att skaffa ett nytt men Marlee måste vara med.
Jag försöker komma med invändningar och protester. Men nu har dom redan dragit upp riktlinjerna och mina protester har inget värde längre.

Nu har Marlee gått över bergen, på andra sidan väntar en vän som har anlitat en mc taxi dom tre åker mc på dom dåliga vägarna ca 15 mil till nästa storstad. Här har munken ordnat så att en nunna ska ta hand om Marlee. Vännen som har följt med Marlee får inte åka längre för sina föräldrar utan återvänder hem.
Nu är Marlee ensam med nunnan och här får hon sova ut och äta sedan ska nunnan följa med Marlee till huvudstaden där väntar munken, Marlee kommer att bo i templet under tiden som passet förnyas. Just nu är det regn period i Burma och vägarna svämmas över och det är jätte svårt att ta sig fram och det är mycket svårt att komminucera via telefon.
Men om allt går som planerat så ska Marlee försöka kontakta mig via telefon eller mail om ca 1 vecka.

Al photos on this blog copyright Thaikalle


Burmas djungel vs Michael Hicks 0-1


Så var det åter dags för en vandring in i Burmas djungel. Det är väldigt torrt i djungel och vattenfallen som vi besöker är torra.

Min vän Michael från Ohio USA följde med på vandringen. Michael som är en tuffing räds inte den hårda sex timmars vandringen ej heller rynkade han på näsan när vi stod öga mot öga med en 2,5 meters kobra. efter att vi studerade kobran en stund så säger vi till kobran du går din väg och vi går våran väg.

Kobra

Inga vattenfall nu men i april ser det ut så här

Al photos on this blog copyright Thaikalle


Trott om du vill

Det jag nu ska berätta är bland det märkligaste som jag har varit med om. Jag har ju på senare tid utforskat en del grottor. Spännande och många fantastika grottor som jag bara trodde fanns i sagornas värld.

Tempel
En dag när jag var ute och letade efter nya spännande grottor kommer jag till ett underbart vackert vitt tempel nära havet. Templet gnistrar i solen. Där träffar jag en munk han visar mig runt i templet och vi pratar, efter en stund berättar jag att det ska finnas grottor i närheten.

Munken lyser upp och berättar att grottorna är heliga och tillhör tempelområdet. Han pekar upp mot bergen och förklarar vägen till grottorna.

Efter det trevliga samtalet med munken är det dags att bege sig mot grottorna. När jag kommer fram ser jag två olika ingångar till grottorna. Vid den första ingången hör jag en massa barn som skrattar och busar inne i grottan precis som på ett dagis.

Då väljer jag att gå vidare till den andra ingången. Jag kommer in i en grotta och här är det ett öronbedövande ljud tusen och åter tusen fladdermöss flyger runt runt inne i grottan. Längre in i grottan är det fortfarande Fladdermöss som flyger om kring det är en sötaktig stank i grottan från fladdermus spillning. Spillningen ligger i drivor och jag får vada fram i skiten (senare får jag veta att fladdermus spillning är utmärkt gödsel till trädgårdar).

Fladdermöss
Stanken och allt oväsen gör att jag inte stannar så länge i den här grottan. När jag kommer ut skrapar jag bort allt skit från skorna och borstar bort det som har kommit på min T-shirt. Efter några djupa andetag av frisk luft och mätt på att utforska grottor börjar jag att gå tillbaka.

Jag passerar första ingången igen och hör återigen alla barnen där inne som skrattar och leker. Jag fortsätter förbi ett 20 tal meter och hör barnen hela tiden. Plötsligt stannar jag till och tänker varför är det barn inne i den grottan?
Jag fortsätter en bit men stannar återigen. Någonting får mig att vända och gå tillbaka till den första ingången jag tvekar först men går sedan in.

Det sitter ca 8-10 vitklädda personer i en ring. Min första tanke är att oj nu tränger jag mig på några människor som har någon slags undervisning här.

Jag visas fram dom pekar att jag ska sitta ner. Jag sitter ner och tittar mig runt vilken kontrast från den andra grottan inga fladdermöss inget oväsen allt är tyst och ro givande.

Ingen säger något och först nu reagerar jag på att jag inte ser några barn jag sitter och tänker en stund och känner mig väldigt konfunderad var är alla barn som jag hörde så tydligt.

Jag blir inte klokare på det här utan frågar en kvinna i femtio års åldern vart alla barn har tagit vägen. Jag hoppar till när kvinnan svarar med en tre årings röst att alla barnen är kvar i grottan.

Nu är förvirringen total jag försöker att koncentrera mig, inte lätt att samla ihop alla tankar vad menar hon. jag frågar igen var då jag ser inga barn.

Hon skrattar och berättar med sin barn röst att barnen är i kropparna på dessa människor. Men säger jag nu pratar dom inte. Nej dom är bara barn, barnen har aldrig sätt en utlänning tidigare och dom är blyga.

Jag vill få en logisk förklaring på det som händer här inne. Jag tittar runt och i ögonen på alla nu ser jag att dom är blyga men samtidigt plirar det en massa bus i ögonen på dom.
Jag bestämmer mig för att skoja med en annan kvinna som även hon ser ut att vara i femtio års åldern. Skulle du vilja ha en farang (utlänning) till pojkvän.

Nu brister det för alla och dom tjuter av skratt både män och kvinnor och det är barnskratt som ekar inne i grottan.

Kvinnan som jag ställde frågan till skrattar så hon håller på att kikna och skriker till mig är du galen jag är ju bara ett barn.

Snart tystnar det åter och jag reser på mig bockar artigt och backar sakta ut alla ler mot mig. När jag kommer ut drar jag några djupa andetag lite om tumlad börjar jag sakta gå neråt.
Jag stannar till står och tjuvlyssnar en lång stund men jag hör inga barn. Dom vet att jag står och lyssnar.

Dom vit klädda
När jag kommer ner går jag fram till min mc startar den och åker en bit, en man som kommer gående. Måste berättar för honom vad jag har upplevt.

Han förklarar att dom här människorna lånar ut sina kroppar och det är inte alltid som det är barn som kommer in i deras kropp i bland kan det vara Your yak det kan man se på deras ögonvitor som blir helt blodröda då (Your yak en jätte med stora huggtänder).

Han berättar att dom är helt vanliga människorna som har en vanlig vardag, men att dom träffas då och då i grottan. Dom kan även berätta vad som kommer att hända i framtiden och varför saker och ting har blivit som dom har blivit

Jag åker vidare med en märklig känsla i kroppen vad var det som hände? Jag är entusiastisk nästa gång jag träffar utlänningar och berättar min historia men varje gång jag berättar den så tittar folk undrande på mig. Så jag har beslutat att skriva ner den och inte berätta den igen.

Jag säger trott om du vill.

Al photos on this blog copyright  Thaikalle


Grottor


Det är alltid lika spännande att utforska grottor.

Nu har jag hittat flera fantastiska grottor en del jätte stora men många många rum ibland hittar jag ett stup på 30-40m i vissa håligheter är det hundra meter upp till taket.

Väggarna bär spår efter miljontals års rinnande vatten.

Överallt är det olika droppstens formationer.

Droppstenarna gnistrar vackert

Jag kommer djupare och djupare in i grottorn och det känns nästan ovärkligt. Mer som en saga ett fantastiskt landskap och grottorna är gigantiska.

Vissa droppstenar är mer en 30 meter långa.

Vilken upplevelse.

Tur att jag har tagit med mig en fotogenlampa. Det är svalt här inne men samtidigt svettigt.
  


Här kan man spendera många timmar



Vackert och magiskt

Fullt med fladdermöss i taket



Den här grottan är otroligt vacker 120m upp är det ett  stort hål men bra ljus insläpp. Mycket växtlighet i botten. På bilden ser man bara en del av grottan som är ca 3-400m i diameter.

Det finns även ett tempel nere i grottan.
Al photos on this blog copyright Thaikalle


Vi hyr en båt


Vi är ute och åker motorcykel när vi hittar en liten kanal med fiskebåtar. Nu ska vi försöka hyra en båt.

Vi hittar en kille och hyr hans båt 1000thb för en hel dag, vi lastar i proviant som består av Chang på burk.

Kapten ser nöjd ut kanske gjorde han en bra affär, kanske räknar han med att få lite dricks också. Men mössan ser varm ut.

När vi tittar upp mot  himlen förstår vi att det troligtvis blir regn. Men vad gör väl det, har man bestämt sig så har man.

Fiskemännen kontrollerar utrustningen på sina båtar. Hårt jobb väntar i natt.

Vi rundar några öar.

Hallå gubbar får ni någon fisk?

Så kommer vi till Mangroveträden här letar vi efter jättevaraner.

Där ser vi den första en baddare på 2,5m från nos till svanstipp.

Nu kommer regnet och vi blir ordentligt blöta men vi fick våran båttur med en turbåt
Al photos on this blog copyright Thaikalle


Karenfolket på grodjakt


När vi byggt färdigt huset åt min vän från Karenfolket, frågar han om jag vill följa med på grodjakt i Burmas djungel.

Sagt och gjort nästa dag börjar min vän, jag och ytterliggare en man från Karenfolket att vandra.

Tydligen ska det finnas ett ställe i djungeln som har stora feta läckra grodor.


Som vanligt är det varmt och slitsamt att ta sig fram i djungeln efter  ca 5 timmars vandring stannar vi för att äta torkad bläckfisk med ris.Vi vet att det har varit mycket militär aktivitet i området vilket vi också kan se på våra tidigare lägerplatser som är ner rivna och det är tydliga spår efter militären.


Jag har även sett att den thailändska militären trappat upp vid gräns stationen. Min vän berättar att den Burmesiska militären har skjutit efter Karenfolket och att en granat eller skott ska ha dragit in på Thailändsk mark.


Thailand har placerat fler militärer än normalt vid gränsen och dom accepterar inga skott eller granater som kommer in på Thailändsk mark.


Alltså skjut och döda Karenfolket på Burmesisk mark men inte i Thailand..


Strax före skymning kommer vi fram till en stor vatten samling här ska mina vänner fånga grodor under natten. Grodorna kan dom sälja för 80 bath/kg fina pengar.


Här finns jätte grodorna

Jag blir jag väckt av min vän som säger att vi måste flytta på oss snabbt. han säger att militären är på väg åt det här hållet. Jag lyssnar i natten men kan bara höra ljudet från insekter hur kan han veta att militären är på väg åt det här hållet?


Jag tänker inte argumentera mot honom utan vi packar raskt ihop och drar vidare. Efter  ca två timmars vandring börjar det att regna och vilket regn sen det vräker ner, vi tar skydd  vid ett stort träd.


Mina vänner bygger ett litet regn skydd åt mig och drar sedan i väg för att spana. Jag sitter resten av natten själv i mitt regnskydd tyvärr regnar det allt för mycket för att skyddet ska hjälpa och jag är totalt genom blöt. När det blir ljust kommer mina vänner. Jag uppfattar att militären är ca en timme från oss och mina vänner vill att vi ska passa på att förflytta oss nu när det regnar.


Efter några timmar slutar det att regna men vi fortsätter att vandra nu gäller det att komma in på Thailands sida så snabbt som möjligt. Jag är trött, genomblöt, frusen, hungrig, törstig. Ytterliggare några timmar senare så är vi över på Thailändska sidan snart är jag hemma. Jag duchar och byter kläder.


Fast jag är lätt illamående så smäller jag i mig en rejäl middag. Jag går och lägger mig men blir allt sämre illamåendet blir värre och värre jag får springa på toaletten hela tiden och har otroliga diareer.

Jag får hög feber samt springer på toaletten hela tiden. Jag blir säng liggande, efter fem dagars diareer och feber är jag fullständigt slut. Jag har tappat tio kg på fem dagar nu måste jag försöka samla kraft och ta mig till ett sjukhus.


Marlee är orolig hon fixar en pickup jag lägger mig på flaket och sedan bär det av mot sjukhuset. Här tar dom prover samt ger mig dropp. Det konstateras att jag har fått en elak magbakterie jag får fem olika mediciner utskrivna.


Marlee fantastisk sjuksyster som tar hand om mig hela tiden som jag är sjuk. Tusen rosor till dig

Envis som jag är så vägrar jag att ligga på sjukhuset jag vill ligga i min säng. Det blir till att krypa upp på flaket igen.


Jag blir säng liggande ytterliggare fem dagar. Laptopen får ligga orkar inte tänka på den. Sakta men säkert avtar diareerna och illamåendet som jag har haft hela tiden. Jag får känslan av att nu är jag frisk, strax efter åker jag på ett återfall i form av fruktansvärda kramper i magen. Kramperna är så kraftiga så jag måste ligga blickstilla på rygg och försöka andas lungt jag kallsvettas. Varje sådan här attack sitter i 4-5 timmar och kommer varannan dag.


Nu känner jag mig bättre kramperna har försvunnit. Men jag är fortfarande försiktig och rädd för att jag ska få mer problem med magen. Nu hoppas jag att kraften ska komma tillbaka så jag kan lägga ut fler bilder till alla er som följer bloggen.


Tusen tack till er alla som har skickat krya på dig hälsningar det har faktiskt hjälpt.


"Mina vänner från Karenfolket har namn men jag vill inte lägga ut dom med namn då det är känslig info om någon skulle bli tillfångatagen av den burmesiska militären, så jag kallar dom för mina vänner.

Den här hotbilden har dom haft hela sitt liv och det pågår ett gerillakrig inne i Burma karenfolkets arme har krigat i 54 år mot militären men som alla vet så skyr inte den burmesiska militären något dom försöker svälta ut Karen armen genom att bränna byar och förstöra risfält alla som hjälper Karen armen blir omedelbart lemlästade, våltagna, dödade såväl kvinnor som barn ingen pardon."

Märke från den burmesiska militären som jag har hittat vid en tidigare vandring. Märket sprider skräck bland alla.


Djungelkvinnan


Djungelkvinnan i Burma heter Mai. Jag brukar besöka henne då och då. Hon blir glad när jag tar med mig  ris och kaffe givetvis har jag även med mig två flaskor whiskey.
Mai är född i djungeln här har hon bott hela sitt liv 68 år, hon lever ensam i sin hydda. Mai har 6 barn alla barn är födda i Burma men bor numera i Thailand.
Ibland är hon och hälsar på sina barn och barnbarn.
Nu är det rätt årstid för att plocka frökapslar från dom stora träden inne i djungeln efter som Mai är gammal och kapslarna är tunga har Oscar och jag lovat att vi ska bära hem frökapslarna till hennes hydda.

Så här ser frökapslarna ut och träden är stora
Rejäl packning Mai plockar ur fröna från kapslarna som sedan sälj på marknad.
Fröna
Just nu är det väldigt torrt i djungeln, det har inte regnat på fyra månader och på många ställen har elden dragit fram. Vi träffar även Mais syster Sai som är uppe i bergen med sin son och plockar frökapslar Sai bor i Thailand men brukar gå upp och plocka frön, orkidéer och jaga nu har hon varit i djungel i  två veckor två timmars vandring från Mais hydda.

På vissa ställen brinner det fortfarande
  
 Slangbella används vid jakt

Sai och Mai. kvinnorna ser oftast alvarliga ut på bilderna dom vill inte visa att dom har tappat tänderna.

Oscar har fått prova på lite djungeläventyr, dom fysiska påfrestningarna var inga problem för Oscar och han vill följa med fler gånger.

Thaikalle blir utmanad av Oscar



Thaikalle blir utmanad av Oscar. Vi ska ta oss upp på toppen av berget i bakgrunden. Eftersom Oscar är en tävlings människa gäller det inte bara att ta sig upp på toppen utan vem som kommer upp snabbast.

Aporna som finns vid berget tittar nyfiket på oss
En hona med en gul unge

Vi startar klättringen med varsin flaska vatten som packning. Det är varmt och slitsamt det dröjer inte länge innan blodsmaken finns i munnen. Nu gäller det att komma in i andra andningen så snabbt som möjligt. Oscar drar i hårt tempo han vill rycka redan i starten jag låter Oscar dra och lägger mig tätt bakom vi kämpar och svettas.

Det är en sak att ta sig upp på toppen i värmen ,men att göra det på snabbast möjliga tid är något helt annat.
 
Uppe på toppen jobbigt?? Nää inte ett dugg


Utsikten magnifik



Nere på fast mark igen om än på darriga ben. Behöver jag säga vem som vann

Tidigare inlägg
RSS 2.0