thaikalle

Vi åker och hälsar på Seagame. För dom som inte känner till Seagame så är hon en gibbonapa som vi tog hand om och räddade från att vara inspärrad i en liten bur i Bangkok. Efter att hon bott hos oss en tid ville vi ge henne chansen att återvända till naturen.

Vi placerade Seagame på ett projekt som ligger i Phuket här kommer hon att gå igenom tre olika faser innan hon är färdig för att återvända till naturen.

I Phuket träffade vi jättetrevliga killar från Mc klubben No Name Sweden. Dom blev intresserade och följde med oss till projektet för att träffa Seagame. Mc No Name gillade Seagame och sponsrade henne till en bättre framtid.

Tack No Name.

  
Här är det killar från No Name Mc. Klasse, Lasse och Jocke som somnade när vi åt middag det är ju jobbigt att titta på apor i värmen
Det är härligt att se att hon har det bra, hon känner igen oss och kommer snabbt fram och vill kramas och kela. Att lämna bort Seagame var väldigt jobbigt det är väldigt lätt att förälska sig i en gibbonapa och Seagame är väldigt speciell

Seagame

Seagames kompis Beuty

  



Marlee och Seagame har ett speciellt band mellan sig och det är alltid jobbigt att skiljas.

Jag berättade i ett tidigare inlägg om en fattig kvinna som hade en svart gibbonunge. Nu har hon sålt den ungen till Bangkok och köpt en ny från Myanmar/Burma som hon ska sälja senare.
Den här ungens mamma har blivit skjuten, så går det till när dom ska fånga en ny gibbonunge. Gibbonungen blev också träffad av samma kula som dödade mamman. Ena fingret blev bort skjutet.
När jag tittar närmare på ungen gnyr den och slickar sitt sår.
Snart fins det inga vilda gibbonapor kvar.  I Thailand och Burma är det inte många som bryr sig.

I går hittad jag den här stackars Gibbonapan. Det är en fattig kvinna som äger den jag försöker att övertala henne att jag ska få ta hand om apan. Men hon vill ha pengar för apan och det vill jag inte ge henne.
Den här gibbon ungen är på tok för smal. Tyvärr är det så att dom inte får den mat som dom ska ha när dom är små vilket resulterar i undernäring och dåliga tänder.
  
Jag letade egentligen efter tre andra gibbonungar som Burmeserna kom över gränsen med och sålde för 200 thb st (Ca 50 kr).
När jag till slut fick reda på vilka som köpt dom tre gibbonungarna. Blev jag lite chockad eftersom det var 3 höjdare i distriktet. Vilket betyder att jag inte kan anmäla händelsen utan att riskera att råka illa ut själv.
I bland känns det tröstlöst att försöka hjälpa gibbonapor.

Vad kommer att hända med dom tre gibbonungarna. Jo dom kommer att sitta i bur eller vara bundna, sen blir gibbonungarna små leksaker åt barnen i familjerna. När gibbonapans hörntänder växer ut slipas dom ner eller också dödar man gibbonapan eftersom dom blir allt mer svår hanterliga  vart efter dom växer.
Burmeserna säljer gibbonapor för 200 thb, fattiga människor köper för att eventuellt kunna sälja till rikt folk för 6000 thb

Dam

Dji
Jag har under två års tid besökt och matat  två gibbonaporna Dam och Dji vid ett tempel. Men hur hamnade dom här?
Jo en polisman köpte aporna när dom var små. Då ska man veta att Gibbonapor är utrotningshotade och att det är olagligt att ha dom i fångenskap, det kan ge upp till 4 år i fängelse.

Gibbonapor är jätte gulliga när dom är små men när dom blir könsmogna vid 6-7år åldern är dom inte så lätt hanterliga.

Dam hatar människor framför allt kvinnor. Polismannen lämnade aporna till en munk som heter Pralek på vid ett tempel . Det är ganska vanligt att folk lämnar hundar och andra djur vid tempel, munkarna tar alltid hand om djuren.

Nu har jag funderat under en längre tid hur jag ska kunna hjälpa dessa apor. Munken Pralek har lovat att jag får aporna om jag kan göra något bra för dom.
 
Pralek,    Här får vi skriva på att vi donerar aporna till projektet

Jag fick en ide om att bära in aporna i Burmas djungel med hjäp av bergsfolket "Karenfolket". Jag har varit där tidigare och sett vilda gibbonapor.

Vilken bra dokumentär det skulle kunna bli tänkte jag och skrev till olika produktions bolag i Sverige men tyvärr inga svar.

Jag såg ett tv program "Live tv ". Som handlar om ett projekt i Pehtburi. Det är Holländaren Edvin Wiek som driver detta projekt och dom har ca 100 gibbonapor, Tigrar, Björnar mm mm.

Edvin Wieks projekt visas ofta på tv

Jag ringde upp Edvin som har jobbat i detta projekt i 7 år jag frågade om vi kunde donera aporna till hans projekt. Han blev genast intresserad och kom med sitt team. Dom video filmade när vi skulle söva och flytta aporna.
 
Bedövnings pil till Dam, Dji är lättare han sträcker ut armen och får sin spruta

Först var vi tvungna att söva Dam eftersom han är den farligaste av dom två. Det tog ganska lång tid innan vi lyckades träffa Dam med bedövningspilen. När Dam somnade började den andra apan Dji attackera Dam som var uträknad. Det blev en besvärlig situation innan vi lyckades att söva Dji.
 
Dji och Dam sover
Nu är båda aporna på väg till sitt nya hem. Jag tror att det var en bra lösning för Dam och Dji. Hade dom varit kvar så hade för eller senare Dam tagit sig ut ur buren vilket skulle vara katastrof. Han skulle gå till attack och sedan bli skjuten.

När man ser tänderna på en gibbon förstår man att dom inte är att leka med

Jag tittar på munken Pralek som har skött aporna i 6 år. Han ser lite vemodig ut men han vill apornas bästa. Dam höll på att kosta honom livet efter ett rejält bett i handleden för några år sedan.

Jag ska erbjuda Pralek att följa med mig till projektet en dag och titta på Dam och Dji

Pralek tittar intresserat på vad Edvin gör


Dam kommer att sova 1,5 timmar

                                           Gibbon unge
Nu hittad vi åter igen, en ny fångad Gibbon unge och det är alltid samma tragiska historia bakom varje gibbonapa som hamnar i fångenskap.

Mamman skjuts och ramlar ner på marken ungen följer med ner och sen är det bara att plocka ungen. Det sker på Burmas sida sen kommer Burmeserna till gränsmarknader där säljer dom gibbonungarna till fattiga människor som i sin tur hoppas att dom kan sälja apan till rika Bangkokbor.

Vad gör man åt problemet?? Jag och Marlee har tagit han om flera av dessa gibbonapor. Men det bästa har varit upplysning. Vi har åkt runt i dom här trakterna och upplyst dom som håller på med denna handel. Man måste också veta att dessa människor är oerhört fattiga så man får ta det på rätt sätt.

Gibbonapan är utrotnings hotad och det är dryga böter på att ha dom i fångenskap. Vi har fått människorna vid den här gränsstationen/ marknaden att helt sluta med denna handel.

 
Seagame
Seagame är en gibbonapa. Gibbonapor är utrotningshotade precis som schimpansen och gorillan. Gibbonapor är skogens akrobater och inga andra djur kan klättra och svinga sig som en gibbon.

Gibbonapan är fruktansvärt stark för sin vikt, skulle en gibbon väga lika mycket som en gorilla så skulle gorillan vara chanslös.

Nu har alla förälskat sig i Seagame. Men min tanke har hela tiden varit att rädda henne och återföra henne till naturen.

Jag har letat efter ett seriöst projekt som jobbar med att rädda gibbonapor. Av en ren tillfällighet träffade jag Hans Forsell och Susanne Jansson i Thailand dom driver ett Thai-Swedish barnhem Muang Mai som ligger i Phuket www.barnhem.org

Men vi fick också se hur grymma människor kan vara mot dessa söta och intelligenta apor. En apa hade suttit i en liten fågelbur som var så liten att apan var tvungen att ha sina armar bakom huvudet nu är den apans armar alldeles förvridna och apan kan bara ha armarna bakom huvudet.

En annan apa hade ägaren slagit sönder ena handen och ena foten. Nu har den apan bara två fingrar på ena handen kvar


Seagame smyger på Leo
Ett annat tragiskt öde, en apa hade varit många år på en bar och fått sina lungor förstörda, där har dom lärt apan röka och supa ihop med turisterna. Dessa gibbonapor kan aldrig klara sig i naturen men projektet tar han om dom.

Seagame är en tuffing och kan klara sig