thaikalle

Nu var det dags för ett nytt försök att komma till Vietnam. Efter att ha beställt väckning på hotellet och mobilen var alarmerad på 0400. Marlee var den tredje väckningen med sitt telefonsamtal 0405. Nu var jag ute i god tid och förra försöket där jag missade planet till Vietnam har jag redan glömt.

Vietnam ca 84 mil inv. Hanoi har ca 6,5 milj invånare har en underbar stadskärna "gamla staden", här är det ett vimmel av tutand motorcyklar. Det är en upplevelse att ta en motorcykel taxi och känna hur man flyter med i trafikrytmen till en symfoni av tutande fordon. Först måltiden intas på en trevlig trottoarrestaurang här provar jag Saigon bia.

På trottoarerna kan man se folk sitta och röka tobak i bamburör Obs det är inte opium som de röker.

Jag hittar en exklusiv restaurang som har som specialitet att servera orm och idag är det kobra som står på menyn

Jag får följa med bakom köket och välja ut en kobra till middag. Det är ett litet äventyr att se hur lätt dom hanterar kobran och även jag får prov hålla. När jag har valt ut en orm kommer de fram till mitt bord och skär ut hjärtat som läggs i ett snaps glas. Blodet tappas upp i ett glas med vodka och sedan tar de gallan och häller det i ett glas med vodka. Snapsarna som är knall röda av kobrablodet och knall gröna från gallan ska drickas till de olika ormrätterna som serveras ca: 6-7 olika. Hjärtat som fortfarande slår ska blandas med vodka och kobrablod och ska drickas i ett svep innan maten. Både snapsarna och kobran smakade fantastiskt.

Blandade kobra rätter soppa, vårrullar, bbq mm

Till dessert fick vi inlagd orm.

Al photos on this blog copyright Thaikalle.

Al photos on this blog copyright Thaikalle

Det är kväll och mörkret sveper in. Jag har en lampa i min hydda och det är precis lagom med ljus för att sitta här i halvmörkret dricka kaffe och titta på Marlee som julpysslar men några grannar. Det är ett lugn här ute mitt i ingenstans och här finns det verkligen tid för eftertanke. Karenfolket visar en värme och gemenskap som är svårt att hitta någon annanstans. Jag lyssnar när de berättar historier skrattar och sjunger. Undrar om det inte var så här i Sverige för hundra år sedan. Innan vi fick all teknik obegränsat med el och maskiner, innan vi började räkna allt i timmar och när varje timma kostar x kronor plus moms, innan vi sorterade bort de gamla på ålder domshemmen för vi har inte tid ork eller lust att ta hand om de som inte fyller någon funktion i samhället. Innan vi puttade in alla barn på dagis/fritids för det räcker att ha barnen någon timma på kvällen och helgerna.

 Tankarna far iväg och jag vet att utvecklingen kan man inte stoppa men det är skönt att komma till den här miljön och se kontrasterna. Här har alla en funktion alla hjälps åt alltid finns det något som man kan hjälpa till med, Karenfolket är de fattigaste men ändå så har de råd att ta hand om de gamla de får vara med i gemenskapen och vad jag kan se så är alla lyckliga. Nu hör jag barn som sjunger de går från hydda till hydda och sjunger julsånger på Karenspråket. Snart står de utanför min hydda med stearin ljus och sjunger och spelar. (Jag filmar tyvärr vet jag inte hur man gör för att lägga ut video snuttar på bloggen men det kanske kommer).

Jag sover i tigerbyn då och då, där längst in har jag min säng och här vaknar jag alltid utvilad.
Al photos on this blog copyright Thaikalle