Marlee på jakt efter ett pass

Marlee har länge drömt om ett pass och hennes kamp har pågått länge (läs om detta i tidigare inlägg under fliken äventyr)

Efter förra misslyckandet i juni är det åter dags för ett nytt försök. Marlee har förberetts sig länge inför den farliga resan in i Burma. De senaste dagarna har hon varit sammanbiten och tystlåten Det krävs ett otroligt fokus och mod för att genomföra den här resan.
I går tog vi motorcykeln och åkte till havet där satt vi tysta länge och bara tittade på fullmånen som sakta steg upp ur havet. Marlee kryper in i min famn vi håller om varandra utan att prata fullmånen är otroligt vacker och ger oss mental styrka,
efter en evighet tittar jag på Marlee tårarna rinner ljudlöst ner från hennes kinder. Vi vet båda att detta är ingen lek utan blodigt alvar ett litet misstag och Marlee kastas i fängelse eller avrättas på plats. Det låter som sagor från häxjakten på 1600 talet. Tyvärr är det vad som händer på 2000 talet inne i Burma.

Vi sover i Dansingkhon och måste upp tidigt. Marlee använder kläder som är typiska för Burmeser för att smälta in. På papperet är hon Burmes men hon tillhör Karenfolket och är född i djungeln. När hon berättar för mig om när hon var barn och hur Karenfolket blir utsatta för olika förtryck då förstår jag att hon inte alla gånger vill tala om för folk vilket folkslag hon tillhör. Jag har alltid uppmuntrat henne att vara stolt för den hon är. Hennes far som dog väldigt ung lärde henne att alltid bita ihop om hon fick stryk eller blev nedtryckt bara om det kom blod då ger man tillbaka. Det verkar genomgående som Karenfolket har den inställningen.
0700 är Marlee klar för avfärd. Det visar sig att Burmas sida har stängt sin gräns. Anledningen är att burmeser som kommer till marknaden i Dansingkhon har tagit med sig CD kopior som de säljer på marknaden. Vad du än gör ta aldrig med dig kopior till Thailand (kopiornas land) det är olagligt och oftast är det hårda straff som påföljd.

Polisen i Klongwan har varnat burmeserna för detta men nu hände det igen. Då grep polisen fem burmeser och gick ganska hårt åt dem, de tog även in oskyldiga. Polisen bötfäller de fem personerna.

Burma sidan förstår att det är olagligt att föra in kopior till Thailand och att det ger böter. Men de accepterar inte att männen misshandlas ej heller att oskyldiga grips. Därför svarar Burmas millitär med att stänga gränsen i Dansingkhon 14 dagar eller tills de båda sidorna har hittat en uppgörelse. Förra året var det mycket förhandlingar för att öppna upp gränsen mellan de båda länderna och att främja handeln. Undrar hur det går med det nu?

Jag blir glad att gränsen är stängd och tror att Marlee ska stanna kvar på vår sida. Jag har aldrig varit för att hon ska ge sig in i Burma men Marlee är fast besluten.
Hon har vänner som ska hjälpa henne på Burmas sida men kan inte gå över gräns kontrollen. Efter några timmar dyker en man upp han är bror till Marlees vän, han ska visa henne en annan väg. Vi måste skynda oss allt är färdig packat jag följer med till den stora bergskedjan. Allt går så snabbt vi hinner inte ta ett ordentligt farväl utan hon glider bara iväg med sin vägvisare jag ser deras ryggar hon vänder sig om och vinkar snabbt och sedan är de borta.

Vad hände allt gick så fort. Jag hade ju så mycket att säga innan vi skulle skiljas, ge henne mod, berätta att jag älskar henne, att hon aldrig får ge upp, att jag alltid kommer att leta efter henne om något händer. Kommer jag någonsin att få se denna underbara kvinna igen?

Jag står kvar en lång stund och tänker på alla polis och millitär kontroller hon ska passera innan hon når huvudstaden. Det är minst femton kontroller på vägen och alla blir kroppsvisiterade hittar polisen pengar tar de allt de lämnar ingenting. Hittar de mycket pengar ja då har du stora problem. Marlee kommer att kunna kommunicera med mig till och från under sin resa.

Al photos on this blog copyright Thaikalle


Kommentarer
Postat av: Bm

Jag kommer ihåg din berättelse om förra årets försök. Jag hoppas innerligt att det går bättre denna gången. Håller tummar och tår från Örebro.

Brittmari

2011-02-21 @ 15:31:29
Postat av: Britt-Marie / Malee

Vi håller alla tummar vi har, hoppas allt går vägen och att Marlee får sitt efterlängtade pass!

2011-02-21 @ 16:19:15
URL: http://gingmalee.blogspot.com/
Postat av: Marie

Oj, nu får vi hålla tummarna här också. Hoppas du håller oss uppdaterade och att allt går bra denna gången. Hon är en modig kvinna, din Marlee.

2011-02-21 @ 17:02:35
Postat av: Hans Björkman

Jag minns dina rapporter på bloggen förra gången Marlee försökte få sitt pass. Hoppas innerligt att det går vägen denna gång. Jag tycker det är roligt att du valde att fortsätta blogga efter dina "sabbatsmånader" och överväganden att sluta.

2011-02-21 @ 18:36:06
Postat av: HANSJO

Nu är det ännu mer spännande än förra gången! Måtte allt gå vägen för din lilla urstarka Marlee. Tack för att du delger oss fortsättningen på detta äventyr med målet att hon äntligen ska få sitt pass som hon minst sagt har förtjänat flera gånger om. Vilken kvinna!

2011-02-21 @ 21:19:34
Postat av: Anga

Jag hoppas och tror att Marlee ska få sin önskan uppfylld denna gång. Ni två, borde skriva en bok tillsammans när denna resa är över...tack för att du delar er berättelse med oss.

2011-02-22 @ 02:08:04
URL: http://50ibkk.blogspot.com
Postat av: Lotta

Minns berättelsen från förra gången, det var ju inte så kul precis. Jag sällar mig till alla som håller tummarna för att Marlee denna gång skall lyckas och äntligen få sitt hett efterlängtade pass!

2011-02-22 @ 09:23:42
Postat av: Lena/nattsyster

Roligt att du bloggar igen, även om ditt inlägg är sorgligt. Håller tummarna och väntar på ett lyckligt slut!

2011-02-23 @ 13:12:49
Postat av: Thaikalle

Tack alla.



Jag vet att det är många som känner för Marlee.



Thaikalle

2011-02-23 @ 13:44:21
URL: http://thaikalle.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0