Vingården är vacker och vinet gott så ett besök är absolut nödvändigt.
Vi provar rött, vitt och rosé
Hallå Marli man får inte provsmaka druvorna kom tillbaka
Hoppas ingen ser oss. Marli hur smakar druvorna? -De smakar underbart
Al photo on this blog copyright Thaikalle
Titta noga på den här mannen vad säger hans ansiktsuttryck? är han sorgsen, trött, uppgiven, rädd, likgiltig? Eller har han ett gåtfullt leende precis som Monalisa?
Jag träffade honom första gången i djungeln för 6-7 år sedan. Eftersom vi inte förstår varandra brukar vi studera varandra länge under tystnad. Tittar man noga så ser man de röda spottfläckarna på hans skjorta som kommer av den röda tobaken som han tuggar. Han är mycket gammal men har ändå ett vackert ansikte. Tänk om jag kunde förstå hans språk jag tror att han har många spännande historier att berätta.
Al photos on this blog copyright Thaikalle
Al photos on this blog copyright Thaikalle
Vi brukar donera apor som vi tar hand om till ett naturreservat www.wfft.org i Petchaburi, Holländare Edvin förestår detta naturreservat och vi vet att aporna får det bra här. Tujtuj som har bott hos oss i 6 år. Hon var endast någon månad gammal när hon kom till oss. Apor är gulliga när de är små men när de blir könsmogna uppstår det ofta problem då de är svartsjuka precis som vi människor och så har det även blivit för Tuj tuj som blir mer och mer svartsjuk på min fru Marli. När Tujtuj är med mig och Marli kommer för nära då drar Tujtuj Marli i håret, hon har även bitit Marli i handleden och då beslutade vi att hon ska få flytta till naturreservatet tillsammans med Micki. Jag ringde Edvin och han skulle givetvis skicka ett team och hämta våra apor men tiden gick och jag hörde inget från Edvin. Så en dag såg jag att Tujtuj var mycket sjuk och hade hög feber. Jag kollade temperaturen 42 grader livshotande. Jag ringde Edvin som genast skickar ett rescuteam men det kommer att ta två timmar innan de kommer fram. Nu gäller det att få ner temperaturen snabbt jag håller Tujtuj i ett kar med kallt vatten i två timmar tills teamet anländer då har vi fått ner temperaturen till 39 grader Tujtuj får dropp och de ger sig iväg till Naturreservatet som har en sjukstuga och intensiv vårdsavdelning.
Tujtuj kyls ner i ett kar med kallt vatten
När de kommer fram så har Tujtuj hamnat i coma. Vi håller daglig telefonkontakt med Edvin och det ser mörkt ut för Tujtuj efter 5 dygn i coma får vi beskedet att överhettningen har gjort så att hjärnan har svullnat och att hon är hjärndöd vi får frågan om vi vill att de ska ge Tujtuj en sist spruta så hon får somna in. Marli vägrar hon säger att vi ska åka dit och prata med Tujtuj så att hon får kraft tillbaka. Efter 7 dagar i coma vaknar Tujtuj Edvin tror inte sina ögon. Hon har inte kraft att äta eller dricka utan måste sondmatas. Vi åker snabbt ditt, när vi kommer fram till intensiven roppar jag som jag alltid gör på Tujtuj och hon svarar en gång sedan finns det inte mer kraft för att svara men när jag håller henne och pratar med henne så ser jag att öronen rör sig. Hon är inte hjärndöd men hur skadad är hon kommer hon att överleva vi vet inte? När jag håller Tujtuj och tittar på Marli så rinner tårarna efter Marlis kinder. Vad ska man säga "lyssna alltid på din fru" för de har oftast rätt.
Tujtuj är mycket svag men hon lever.
Vi passar även på att hälsa på Tongdi som vi donerade för ett år sedan. Tongdi har vuxit jättemycket och är en busig liten apa.
Al photos on this blog copyright Thaikalle
Mamma Bai
Marlis mamma är en hårt jobbande kvinna från Burmas djungel. Ibland så jobbar hon på olika byggen i och runt Prachuapkhirikan. Arbetarna bor då på bygget i plåtskjul.
Marlis mamma som heter Bai hade köpt en Mc på avbetalning, efter 3 års slit och släp så var mc:n äntligen färdigbetald. En natt samma månad som mc:n var färdigbetald blev den stulen på bygget trots att den var låst. katastrof mamma Bai ringer Marli och är förtvivlad gemensamt åker de till Prachuapkhirikan och gör en polisanmälan.
Jag säger till Marli att den Mc.n är det bara att glömma den kommer aldrig att komma tillbaka. Marli ligger vaken hela natten arg, besviken men fast besluten att hon ska lösa fallet med den stulna Mc:n. Nästa dag åker hon till bygget och börjar förhöra arbetarna och får då veta att det var två Burmeser på bygget som gick omkring bland motorcyklarna och de skulle tydligen vidare till en annan stad Pranburi.
Dagen efter tar Marli bilen på egenhand och beger sig till Pranburi men innan har hon placerat ut en spejare på Burmas sida som ska hålla koll och hon får napp spejaren ringer Marli han har sett mc:n på Burmas sida. Marli hämtar mamma de åker till Dansingkhon Marli kopplar in Thailändska militären som följer med in till Burmas militär där de förklarar vad som hänt. Mc:n står parkerad utanför en liten butik och Burmas militär avvaktar, det kommer två män och ska åka iväg med mc:n då slår de till männen grips och förs till häktet. Marli och mamma Bai är med när männen förhörs. De båda männen nekar först, men efter ca 10min förhör med Burmas militär så har de erkänt (det ska påpekas att militären inte har samma förhörs metoder som Svensk polis). När jag säger att fängelse i Thailand kan vara rena drömmen beror det givetvis på vad man jämför med. Marli fick se när männen fördes in i sina burar och det är hundburar 1x1m som de får sitta i. Burarna står dessutom i ko skit.
Marli fick betala 5000bath till Burmas militär som tack för hjälpen vad som händer med männen vet vi inte och vill inte tänka på det.
Al photo on this blog copyright Thaikalle
