thaikalle

Jag heter Leo och ska berätta lite om Seagame

 Nu kanske ni undrar varför jag ser ut som jag gör. Tilltuffsad och ruffsig i pälsen som aldrig förr, men det ska jag berätta för er nu så ni förstår varför. Att vara katt och tro att man ska kunna hålla en slät och snygg, typ vattenkammad frisyr när man bor ihop med Sea-Game det kan man glömma för hon ska alltid kelas och busa. Det är bara ett problem, hon kelas och busar mest på sitt sätt, apkonster skulle jag vilja kalla det faktiskt. Det är därför som jag ser ut som jag gör och jag skäms faktiskt. Jag törs ju knappt visa mig ute för då blir man kanske utskrattad av dom andra katterna i byn. Jag har bara en önskan och det är att få se välkammad ut, men jag ska berätta mer och visa bilder så ni förstår min situation också. Ja okey, den som ger sig in i leken får leken tåla säger husse och matte och det är väl sant i och för sig men......Jag vill ju mest bara ligga och spinna och må bra, käka en firre ibland och njuta av livet, det går bra när Sea-Game är på jobbet med husse men annars, neeej glöm det.

I morse när jag vaknade satt Sea-Game och käkade frukost. Jag sa godmorgon som jag brukar men hon var fullt upptagen med att äta sin frukt till frukost, hon satt och tittade drömmande upp mot palmerna utanför så jag antar att hon var i en annan värld just för tillfället. Så långt var allt lugnt....

Efter en stund så vaknade min kopis Lilly (är en kille) som också är en katt, ni har sett honom tidigare på bild och vi tänkte att vi kan väl äta vi också nu då. Det kurrar alltid lite i magen efter att man har sovit en hel natt så det skulle ju smaka gott.

Vi hann inte mer än fram till matskålarna förrän Sea-Game var där och klämde ut saft i pälsen på oss. Vill ni ha lite brylkräm era jamare sa hon och skrattade och for iväg för att göra sina apkonster.

Precis som om jag skulle bli imponerad av henne bara för att hon kan klättra på dörrar. Varför ska man kunna det? Om jag vill upp någonstans så sätter jag mig bara och jamar lite så kommer husse eller matte och lyfter upp mig, dessutom ser det löjligt ut tycker jag.

Okey, jag fortsätter...

Kompisen har ätit färdigt och tänker gå och lägga sig och vila lite på maten, men se det tänkte inte Sea-Game.... När han gick förbi så fångade Sea-game in min kompis, vet ni hur??

Jo.... På ett mycket förödmjukande sätt för oss katter. HON TOG SVANSEN och inte på vilket sätt som helst utan med foten, jag fattar inte hur hon kan ha fyra tassar att greppa med, jag kan ju inte greppa med mina tassar fast jag har rätt bra klor på dom och det har inte Sea-Game, fast det kanske jag får lära mig mer om när jag blir äldre.

Kom,  jag ska inte busa, jag vill bara kelas lite innan jag ska iväg till jobbet, sa Sea-Game till kompisen och kliade honom lite på huvudet. Men som vanligt efter en stund så.......
Hörde jag. Ha ha ha ha, nu ska vi leka titt ut, kan du räkna till hundra din jamare.... Du håller för ögonen så här så springer jag och gömmer mig, ha ha ha vad kul det ska bli....

Nu brukar det inte vara så svårt att hitta Sea-Game för hon går oftast ut och hänger i nåt utanför så kompisen hittade henne rätt snabbt och då ville Sea-Game leka med mig istället, förståååås

Jag hade precis lagt mig tillrätta i sängen för att sova en liten stund när jag märker hur någon kommer smygandes på tå bakom mig......

Tjooooo hoooo jamarn hör jag samtidigt som Sea-Game får tag i min höger tass. Lust att bugga lite jamarn, tjoar Sea-Game och flänger runt så jag blir precis yr i huvudet. Det var ju sova jag ville göra, inte leka med henne nu. Hon har sån energi och jag är mätt och trött plus att jag gillar inte att bli kallad jamarn.

När jag försöker smita så tar hon till det otroligt taskiga knepet som hon själv kallar: Bättre en svans i handen än en jamare i djungeln.... Tror hon skulle bli rätt skraj om hon träffade en jamare i djungeln för tigrar är rätt stora, det är väl ungefär så mycket jag hinner tänka innan........

...hon tjoooar igen. Vi leker häst och vagn. Du får vara hästen och jag är kusk och sängen är vagnen. Öhhhh smit inte, det här är ju jätte kul, tjoooar hon, tycker hon ja, tänker jag.

Hörru Sea-Game.... Om inte du låter mig vara så kommer du att få känna på dom här som jag har. Kanske inte ser så märkvärdiga ut men det känns när jag fäller ut klorna.... Så passa dig nu. Du kan få kramas lite istället om du vill innan du ska iväg men då får du lova mig att du lugnar ner dig lite...

Okey jamarn säger hon, men hon kan ändå inte låta bli att busa. Lägger upp tassarna på mig och ruffsar runt lite grann bara för att busa och för att hon vet att jag är rädd om frillan....

Efter en liten stund så säger hon: Nej du jamarn, dags för mig att sticka med husse. Ha en bra dag, säger hon och ruffsar till mig en sista gång innan hon far iväg.

 Ja så här kan det se ut på mornarna hemma hos oss och nu har du fått en förklaring till mitt utseende....

Hmmmm

Men väldigt ofta har vi jätte mysigt tillsammans också så ni får inte tro nu att jag är sur och arg, för det är jag inte. Jag och kompisen gillar Sea-Game jätte mycket för hon är världens snällaste apa egentligen.......

Bananas på er alla så länge, brukar väl Sea-Game säga...

Mjauuuu

Hans Forsell och Susanne Janson. Dom driver ett Thai-Svenskt barnhem i Muang Mai som ligger på Phuket och heter 
I mitt hjärta. Gå in och läs om deras arbete på deras hemsida:  http://www.barnhem.org/
Hans tipsade mig om gibbon projektet i Phuket. Självklart åker vi och besöker barnhemmet när vi är i Phuket och hälsar på Seagame




 

Vi åker och hälsar på Seagame. För dom som inte känner till Seagame så är hon en gibbonapa som vi tog hand om och räddade från att vara inspärrad i en liten bur i Bangkok. Efter att hon bott hos oss en tid ville vi ge henne chansen att återvända till naturen.

Vi placerade Seagame på ett projekt som ligger i Phuket här kommer hon att gå igenom tre olika faser innan hon är färdig för att återvända till naturen.

I Phuket träffade vi jättetrevliga killar från Mc klubben No Name Sweden. Dom blev intresserade och följde med oss till projektet för att träffa Seagame. Mc No Name gillade Seagame och sponsrade henne till en bättre framtid.

Tack No Name.

Seagame

Seagames kompis Beuty

  



Marlee och Seagame har ett speciellt band mellan sig och det är alltid jobbigt att skiljas.

När vi byggt färdigt huset åt min vän från Karenfolket, frågar han om jag vill följa med på grodjakt i Burmas djungel.

Sagt och gjort nästa dag börjar min vän, jag och ytterliggare en man från Karenfolket att vandra.

Tydligen ska det finnas ett ställe i djungeln som har stora feta läckra grodor.

Som vanligt är det varmt och slitsamt att ta sig fram i djungeln efter  ca 5 timmars vandring stannar vi för att äta torkad bläckfisk med ris.Vi vet att det har varit mycket militär aktivitet i området vilket vi också kan se på våra tidigare lägerplatser som är ner rivna och det är tydliga spår efter militären.

Jag har även sett att den thailändska militären trappat upp vid gräns stationen. Min vän berättar att den Burmesiska militären har skjutit efter Karenfolket och att en granat eller skott ska ha dragit in på Thailändsk mark.

Thailand har placerat fler militärer än normalt vid gränsen och dom accepterar inga skott eller granater som kommer in på Thailändsk mark.

Alltså skjut och döda Karenfolket på Burmesisk mark men inte i Thailand..

Strax före skymning kommer vi fram till en stor vatten samling här ska mina vänner fånga grodor under natten. Grodorna kan dom sälja för 80 bath/kg fina pengar.

Jag blir jag väckt av min vän som säger att vi måste flytta på oss snabbt. han säger att militären är på väg åt det här hållet. Jag lyssnar i natten men kan bara höra ljudet från insekter hur kan han veta att militären är på väg åt det här hållet?

Jag tänker inte argumentera mot honom utan vi packar raskt ihop och drar vidare. Efter  ca två timmars vandring börjar det att regna och vilket regn sen det vräker ner, vi tar skydd  vid ett stort träd.

Mina vänner bygger ett litet regn skydd åt mig och drar sedan i väg för att spana. Jag sitter resten av natten själv i mitt regnskydd tyvärr regnar det allt för mycket för att skyddet ska hjälpa och jag är totalt genom blöt. När det blir ljust kommer mina vänner. Jag uppfattar att militären är ca en timme från oss och mina vänner vill att vi ska passa på att förflytta oss nu när det regnar.

Efter några timmar slutar det att regna men vi fortsätter att vandra nu gäller det att komma in på Thailands sida så snabbt som möjligt. Jag är trött, genomblöt, frusen, hungrig, törstig. Ytterliggare några timmar senare så är vi över på Thailändska sidan snart är jag hemma. Jag duchar och byter kläder.

Fast jag är lätt illamående så smäller jag i mig en rejäl middag. Jag går och lägger mig men blir allt sämre illamåendet blir värre och värre jag får springa på toaletten hela tiden och har otroliga diareer.

Jag får hög feber samt springer på toaletten hela tiden. Jag blir säng liggande, efter fem dagars diareer och feber är jag fullständigt slut. Jag har tappat tio kg på fem dagar nu måste jag försöka samla kraft och ta mig till ett sjukhus.

Marlee är orolig hon fixar en pickup jag lägger mig på flaket och sedan bär det av mot sjukhuset. Här tar dom prover samt ger mig dropp. Det konstateras att jag har fått en elak magbakterie jag får fem olika mediciner utskrivna.

Envis som jag är så vägrar jag att ligga på sjukhuset jag vill ligga i min säng. Det blir till att krypa upp på flaket igen.

Jag blir säng liggande ytterliggare fem dagar. Laptopen får ligga orkar inte tänka på den. Sakta men säkert avtar diareerna och illamåendet som jag har haft hela tiden. Jag får känslan av att nu är jag frisk, strax efter åker jag på ett återfall i form av fruktansvärda kramper i magen. Kramperna är så kraftiga så jag måste ligga blickstilla på rygg och försöka andas lungt jag kallsvettas. Varje sådan här attack sitter i 4-5 timmar och kommer varannan dag.

Nu känner jag mig bättre kramperna har försvunnit. Men jag är fortfarande försiktig och rädd för att jag ska få mer problem med magen. Nu hoppas jag att kraften ska komma tillbaka så jag kan lägga ut fler bilder till alla er som följer bloggen.

Tusen tack till er alla som har skickat krya på dig hälsningar det har faktiskt hjälpt.

"Mina vänner från Karenfolket har namn men jag vill inte lägga ut dom med namn då det är känslig info om någon skulle bli tillfångatagen av den burmesiska militären, så jag kallar dom för mina vänner.

Den här hotbilden har dom haft hela sitt liv och det pågår ett gerillakrig inne i Burma karenfolkets arme har krigat i 54 år mot militären men som alla vet så skyr inte den burmesiska militären något dom försöker svälta ut Karen armen genom att bränna byar och förstöra risfält alla som hjälper Karen armen blir omedelbart lemlästade, våltagna, dödade såväl kvinnor som barn ingen pardon."

Märke från den burmesiska militären som jag har hittat vid en tidigare vandring. Märket sprider skräck bland alla.