thaikalle

När vi byggt färdigt huset åt min vän från Karenfolket, frågar han om jag vill följa med på grodjakt i Burmas djungel.

Sagt och gjort nästa dag börjar min vän, jag och ytterliggare en man från Karenfolket att vandra.

Tydligen ska det finnas ett ställe i djungeln som har stora feta läckra grodor.

Som vanligt är det varmt och slitsamt att ta sig fram i djungeln efter  ca 5 timmars vandring stannar vi för att äta torkad bläckfisk med ris.Vi vet att det har varit mycket militär aktivitet i området vilket vi också kan se på våra tidigare lägerplatser som är ner rivna och det är tydliga spår efter militären.

Jag har även sett att den thailändska militären trappat upp vid gräns stationen. Min vän berättar att den Burmesiska militären har skjutit efter Karenfolket och att en granat eller skott ska ha dragit in på Thailändsk mark.

Thailand har placerat fler militärer än normalt vid gränsen och dom accepterar inga skott eller granater som kommer in på Thailändsk mark.

Alltså skjut och döda Karenfolket på Burmesisk mark men inte i Thailand..

Strax före skymning kommer vi fram till en stor vatten samling här ska mina vänner fånga grodor under natten. Grodorna kan dom sälja för 80 bath/kg fina pengar.

Jag blir jag väckt av min vän som säger att vi måste flytta på oss snabbt. han säger att militären är på väg åt det här hållet. Jag lyssnar i natten men kan bara höra ljudet från insekter hur kan han veta att militären är på väg åt det här hållet?

Jag tänker inte argumentera mot honom utan vi packar raskt ihop och drar vidare. Efter  ca två timmars vandring börjar det att regna och vilket regn sen det vräker ner, vi tar skydd  vid ett stort träd.

Mina vänner bygger ett litet regn skydd åt mig och drar sedan i väg för att spana. Jag sitter resten av natten själv i mitt regnskydd tyvärr regnar det allt för mycket för att skyddet ska hjälpa och jag är totalt genom blöt. När det blir ljust kommer mina vänner. Jag uppfattar att militären är ca en timme från oss och mina vänner vill att vi ska passa på att förflytta oss nu när det regnar.

Efter några timmar slutar det att regna men vi fortsätter att vandra nu gäller det att komma in på Thailands sida så snabbt som möjligt. Jag är trött, genomblöt, frusen, hungrig, törstig. Ytterliggare några timmar senare så är vi över på Thailändska sidan snart är jag hemma. Jag duchar och byter kläder.

Fast jag är lätt illamående så smäller jag i mig en rejäl middag. Jag går och lägger mig men blir allt sämre illamåendet blir värre och värre jag får springa på toaletten hela tiden och har otroliga diareer.

Jag får hög feber samt springer på toaletten hela tiden. Jag blir säng liggande, efter fem dagars diareer och feber är jag fullständigt slut. Jag har tappat tio kg på fem dagar nu måste jag försöka samla kraft och ta mig till ett sjukhus.

Marlee är orolig hon fixar en pickup jag lägger mig på flaket och sedan bär det av mot sjukhuset. Här tar dom prover samt ger mig dropp. Det konstateras att jag har fått en elak magbakterie jag får fem olika mediciner utskrivna.

Envis som jag är så vägrar jag att ligga på sjukhuset jag vill ligga i min säng. Det blir till att krypa upp på flaket igen.

Jag blir säng liggande ytterliggare fem dagar. Laptopen får ligga orkar inte tänka på den. Sakta men säkert avtar diareerna och illamåendet som jag har haft hela tiden. Jag får känslan av att nu är jag frisk, strax efter åker jag på ett återfall i form av fruktansvärda kramper i magen. Kramperna är så kraftiga så jag måste ligga blickstilla på rygg och försöka andas lungt jag kallsvettas. Varje sådan här attack sitter i 4-5 timmar och kommer varannan dag.

Nu känner jag mig bättre kramperna har försvunnit. Men jag är fortfarande försiktig och rädd för att jag ska få mer problem med magen. Nu hoppas jag att kraften ska komma tillbaka så jag kan lägga ut fler bilder till alla er som följer bloggen.

Tusen tack till er alla som har skickat krya på dig hälsningar det har faktiskt hjälpt.

"Mina vänner från Karenfolket har namn men jag vill inte lägga ut dom med namn då det är känslig info om någon skulle bli tillfångatagen av den burmesiska militären, så jag kallar dom för mina vänner.

Den här hotbilden har dom haft hela sitt liv och det pågår ett gerillakrig inne i Burma karenfolkets arme har krigat i 54 år mot militären men som alla vet så skyr inte den burmesiska militären något dom försöker svälta ut Karen armen genom att bränna byar och förstöra risfält alla som hjälper Karen armen blir omedelbart lemlästade, våltagna, dödade såväl kvinnor som barn ingen pardon."

Märke från den burmesiska militären som jag har hittat vid en tidigare vandring. Märket sprider skräck bland alla.