Vi besöker tigerbyn

Oj vad tiden går nu är det två och ett halvt år sedan jag öppnade bloggen. Hade till och med glömt bort mina lösenord. Det blir spännande att se om jag kommer ihåg hur man lägger in bilder.

Vi besökte Tigerbyn för 2 veckor sedan. Kjelle har ju varit här tidigare och jagat ekorre med slangbella det gick väl så där men till sist kunde vi avnjuta ekorre med Chili.

Nu blev det ett kärt återbesök alla var glada och kom ihåg hur Kjelle misslyckades med slangbellan, till allas förtjusning. Kjelle och Karin har öppnat en simskola i Huay yang www.thailandbo.se för Thailändska barn. Fantastisk succé har simskolan varit och det finns ingen i Huay yang som inte gläds åt att se dessa barns tjoande, lekandes under och över ytan i Kjelle och Karins pool.

För de som inte vet det så tillhör byborna Karenfolket som flytt från Burma. En man från Korea köpte en liten markbit och lät dessa människor bygga hus och bosätta sig. Koreanen började undervisa byborna i kristendom och öppnade en kyrka för dem. Nu är halva byn kristna och den andra halvan är Buddhister. Alla accepterar varandra och lever i harmoni.

Eftersom dessa fattiga stackare inte hade någonstans att bo så var det givetvis lätt för dem att ta emot Koreanens erbjudande samt att konvertera till kristendomen. Det som den koreanska mannen erbjöd var ju långt bättre än det de tidigare stött på.

 Här hoppar killen i som inte kan simma och nedan livräddar Kjelle honom
 
Kjelle och Karin erbjöd en heldag för Tigerbyns barn i deras pool med glass och mat. Nu tror man ju att alla direkt jublar och vill åka dit. Men man får inte glömma att dessa människor alltid har varit utsatta och är rädda för att lämna byn och rädda för Thailändare som inte alla gånger är snälla mot Karenfolket. Efter lite övertalning från Malee (Wan) kom vi överens om att vi skulle göra ett försök. Vi har hållit det hemligt så att de skulle kunna besöka Huay yang i lugn och ro.

Spända och pirriga i magen var barnen, en kille var snabb och hoppade i poolen, antingen hade han glömt att han inte kunde simma eller så missbedömde han djupet i poolen 170cm, han sjönk.

Innan någon hinner reagera så är Kjelle snabb som en vessla dyker i och räddar killen, att han hade mobiltelefon och andra saker i fickorna fanns inte tid till att tänka på.

Efter några timmars simmande och plaskande så kommer glassbilen Kjelle bjuder barnen på valfria glassar. Man ser förtjusningen i barnens ögon när de får välja fritt bland glassarna de som vill får ta två.

Därefter går vi med 20 barn till Marli Garden och Wan bjuder barnen på mat en liten buffe. Därefter kommer glassbilen Kjelle bjuder på glass igen. Alla är nu mätta och belåtna och det är dags att åka hem till tigerbyn. Jag har 15 barn i min bil Kjelle tar resten i sin samt några vuxna.

När vi är framme ser vi hur glada och nöjda barnen är. Kjelle sa en gång några tänkvärda ord till mig ”när man kan göra någon glad så blir man själv ännu gladare” det stämmer och kanske fler skulle tänka likadant. Vi är inbjudna på deras julfest, då blir det mycket sång och musik samt julspel.

Al photo on this blog copyright Thaikalle
 

Huay yang

Maj månad är den finaste tiden i Huay yang det är inte många som har upptäckt det ännu, beachen är bred och fin vädret underbart och man är nästan alltid själv på beachen.
Då passar det bra att simträna lady som har blivit lite rund om magen.
Även lill taxen har lärt sig att simma
Taxen Doris
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Tujtuj repar sig

Vi besöker Tujtuj 1 gång i veckan och nu sist var det med stor glädje hon har återhämtat sig otroligt sista veckan och nu är faran över. Hon kommer att placeras ihop med en annan makak som har varit skadad då får de sälskap med varandra och kan fortsätta rehabiliteringen. Jag frågar veterinärerna om Tujtujs tillfrisknande och de säger bara amazing  7dagars coma, hon var totalt utdömd. Fantastiskt.
Miki blir glad när vi hälsar på honom han växer och blir stark. Han ska få sällskap av en hona i samma ålder. När de har lärt känna varandra ordentligt så ska de bli utsläppta till en flock med likadana apor.
Här vårdas skadade och misshandlade djur. Sedan får de sitta i karantän, under tiden kollar man den psykiska statusen hos aporna och bedömer vilka som kan sitta med varandra, vilka som ska komma ut i det fria osv.
Al photo on this blog copyright Thaikalle

Vingården i Huahin

Vingården är vacker och vinet gott så ett besök är absolut nödvändigt.
Vi provar rött, vitt och rosé
Hallå Marli man får inte provsmaka druvorna kom tillbaka
Hoppas ingen ser oss. Marli hur smakar druvorna? -De smakar underbart
Al photo on this blog copyright Thaikalle

Monalisa

Titta noga på den här mannen vad säger hans ansiktsuttryck? är han sorgsen, trött, uppgiven, rädd, likgiltig? Eller har han ett gåtfullt leende precis som Monalisa?

Jag träffade honom första gången i djungeln för 6-7 år sedan. Eftersom vi inte förstår varandra brukar vi studera varandra länge under tystnad.  Tittar man noga så ser man de röda spottfläckarna på hans skjorta som kommer av den röda tobaken som han tuggar.  Han är mycket gammal men har ändå ett vackert ansikte. Tänk om jag kunde förstå hans språk jag tror att han har många spännande historier att berätta.

Al photos on this blog copyright Thaikalle


Titti och Jeff från Umeå har träffat Marli

Al photos on this blog copyright Thaikalle

Tujtuj i coma 42graders feber

Vi brukar donera apor som vi tar hand om till ett naturreservat www.wfft.org i Petchaburi, Holländare Edvin förestår detta naturreservat och vi vet att aporna får det bra här. Tujtuj som har bott hos oss i 6 år. Hon var endast någon månad gammal när hon kom till oss. Apor är gulliga när de är små men när de blir könsmogna uppstår det ofta problem då de är svartsjuka precis som vi människor och så har det även blivit för Tuj tuj som blir mer och mer svartsjuk på min fru Marli. När Tujtuj är med mig och Marli kommer för nära då drar Tujtuj Marli i håret, hon har även bitit Marli i handleden och då beslutade vi att hon ska få flytta till naturreservatet tillsammans med Micki. Jag ringde Edvin och han skulle givetvis skicka ett team och hämta våra apor men tiden gick och jag hörde inget från Edvin. Så en dag såg jag att Tujtuj var mycket sjuk och hade hög feber. Jag kollade temperaturen 42 grader livshotande. Jag ringde Edvin som genast skickar ett rescuteam men det kommer att ta två timmar innan de kommer fram. Nu gäller det att få ner temperaturen snabbt jag håller Tujtuj i ett kar med kallt vatten i två timmar tills teamet anländer då har vi fått ner temperaturen till 39 grader Tujtuj får dropp och de ger sig iväg till Naturreservatet som har en sjukstuga och intensiv vårdsavdelning.
Tujtuj kyls ner i ett kar med kallt vatten
När de kommer fram så har Tujtuj hamnat i coma. Vi håller daglig telefonkontakt med Edvin och det ser mörkt ut för Tujtuj efter 5 dygn i coma får vi beskedet att överhettningen har gjort så att hjärnan har svullnat och att hon är hjärndöd vi får frågan om vi vill att de ska ge Tujtuj en sist spruta så hon får somna in. Marli vägrar hon säger att vi ska åka dit och prata med Tujtuj så att hon får kraft tillbaka. Efter 7 dagar i coma vaknar Tujtuj Edvin tror inte sina ögon. Hon har inte kraft att äta eller dricka utan måste sondmatas. Vi åker snabbt ditt, när vi kommer fram till intensiven roppar jag som jag alltid gör på Tujtuj och hon svarar en gång sedan finns det inte mer kraft för att svara men när jag håller henne och pratar med henne så ser jag att öronen rör sig. Hon är inte hjärndöd men hur skadad är hon kommer hon att överleva vi vet inte? När jag håller Tujtuj och tittar på Marli så rinner tårarna efter Marlis kinder. Vad ska man säga "lyssna alltid på din fru" för de har oftast rätt.
Tujtuj är mycket svag men hon lever.
Vi passar även på att hälsa på Tongdi som vi donerade för ett år sedan. Tongdi har vuxit jättemycket och är en busig liten apa.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Fängelse i Thailand kan vara rena drömmen

Mamma Bai

Marlis mamma är en hårt jobbande kvinna från Burmas djungel. Ibland så jobbar hon på olika byggen i och runt Prachuapkhirikan. Arbetarna bor då på bygget i plåtskjul.
Marlis mamma som heter Bai hade köpt en Mc på avbetalning, efter 3 års slit och släp så var mc:n äntligen färdigbetald. En natt samma månad som mc:n var färdigbetald blev den stulen på bygget trots att den var låst. katastrof  mamma Bai ringer Marli och är förtvivlad gemensamt åker de till Prachuapkhirikan och gör en polisanmälan.

 

Jag säger till Marli att den Mc.n är det bara att glömma den kommer aldrig att komma tillbaka. Marli ligger vaken hela natten arg, besviken men fast besluten att hon ska lösa fallet med den stulna Mc:n. Nästa dag åker hon till bygget och börjar förhöra arbetarna och får då veta att det var två Burmeser på bygget som gick omkring bland motorcyklarna och de skulle tydligen vidare till en annan stad Pranburi.

 

Dagen efter tar Marli bilen på egenhand och beger sig till Pranburi men innan har hon placerat ut en spejare på Burmas sida som ska hålla koll och hon får napp spejaren ringer Marli han har sett mc:n på Burmas sida. Marli hämtar mamma de åker till Dansingkhon Marli kopplar in Thailändska militären som följer med in till Burmas militär där de förklarar vad som hänt. Mc:n står parkerad utanför en liten butik och Burmas militär avvaktar, det kommer två män och ska åka iväg med mc:n då slår de till männen grips och förs till häktet. Marli och mamma Bai är med när männen förhörs. De båda männen nekar först, men efter ca 10min förhör med Burmas militär så har de erkänt (det ska påpekas att militären inte har samma förhörs metoder som Svensk polis). När jag säger att fängelse i Thailand kan vara rena drömmen beror det givetvis på vad man jämför med. Marli fick se när männen fördes in i sina burar och det är hundburar 1x1m som de får sitta i. Burarna står dessutom i ko skit.

Marli fick betala 5000bath till Burmas militär som tack för hjälpen vad som händer med männen vet vi inte och vill inte tänka på det.
Al photo on this blog copyright Thaikalle

 

 

Oj vad tiden går och vad sällan Thaikalle uppdaterar sin blogg....


Marli kämpade med restaurangens färdigställande vi trodde att vi skulle kunna anlita lokala arbetare för att färdigställa allt men det visade sig vara nästan omöjligt att anställa byggarbetare från byn så Marli fick hämta arbetare från Dansingkhon.

Precis som när vi gifte oss fick munkarna bestämma datum för öppnandet.  27/12 2012 blev öppnings datumet. Vi vågade inte annonsera om restaurangens öppnande utan vi ville smyga igång. Första dagen var lugn sedan brakade det till och under 14 dagar kom det ca 50 personer varje kväll under loppet av 30-40 min. Personalen sattes på hårda prov och det blev några fel beställningar några blev bort glömda och vissa fick vänta på maten.

Tänk att de alldra flesta har förståelse för att de får vänta lite extra när restaurangen fullkomligt invaderades på några minuter och vi är oerfarna. Något som var nytt för mig och fascinerande var de människorna som blev upprörda, arga och otrevliga visst blev det fel ibland och vi försöker kompensera de som var missnöjda men en del vill inte bli kompenserade de vill förbli missnöjda. Alltid får man lära sig något nytt.

Personalen tänkte vi ta från Huay yang men det visade sig vara väldigt svårt. Vi anställde en kock från byn som sa upp sig tre gånger på en vecka. Serverings personal kom första dagen var borta tre dagar jobbade två osv. Jag måste fatta beslut ta bort de som säger upp sig hela tiden samt de som kommer varannan dag. Marli åker till Dansingkhon och hämtar folk som vill jobba de som fortfarande finns kvar från byn sticker då från restaurangen för de vägrar att jobba med utbölingar från Dansingkhon. Men nu fungerar i varje fall personalen de jobbar och sliter fantastiskt. När säsongen är över (kanske 1/4 ska jag hitta på något roligt för personalen som ställer upp så bra).
 

Snart lärde vi oss att ha några rätter som man kan göra klart på 5 min då finns det alltid ett alternativ för de som inte vill vänta. På onsdagar ordnar vi Dans kvällar med liveband från Huahin buffé  299bath succé 100 personer kom.

Sedan körde vi en marknadsförings grej så att alla skulle hitta till Marli garden Buffe 99bath barn under 12 år gratis livemusik. OJ oj då sålde vi drygt 160 biljetter och en massa barn.

Barnhörnan är populär
Lördagar sänder vi V75 live och det är populärt. Det händer en del inne i Burma just nu och det ska jag skriva om snart. Välkommen tillbaka till bloggen som har haft semester.
Al Photos on this blog copyright Thaikalle

Marli Garden

 
Nu har vi bestämt oss för att öppna en restaurang. Vad ska då restaurangen heta? Ganska snabbt bestämde vi oss för Marli Garden. Malee Garden finns i Phuket och Britt-Marie som driver denna resort är känd som bloggare, författare och korsords makare, i stort sett alla fast boende svenskar i Thailand känner till henne. Många tycker att det är tråkigt att hon har slutat blogga och flyttat tillbaka till Sverige. Det roliga är att hon alltid varit en trogen läsare av Thaikalles blogg.

Jag kände dock att jag var tvungen att få okey från Britt-Marie angående namnet som hon byggt upp i Phuket. Jag fick klartecken och lyckönskningar och vem vet en vacker dag kanske Ging och Malee kommer på besök i restaurangen.

Restaurangen ligger i Huay yang och naturligtvis är du välkommen att besöka oss. Vi planerar att öppna 1/1 2013 om nu inte världen hinner gå under innan dess Mayaindianerna säger ju att det ska ta slut 21/12 2012 den som lever får se.

Marli lägger ner hela sin själ i bygget och vi ser fram mot att öppnings dagen.


Artikel i Amelia

 
 

Marli är fantastisk


Noname


Al photos on this blog copyright Thaikalle


Tongdi see you...


Now we have left Tongdi to Wildlife Resceu Team. He is the fifth monkey that we provide to this project. We wish tongdi luck and we miss you already.


TongDi sover och äter


Al photo on this blog copyright Thaikalle


RSS 2.0