thaikalle

Karen eller kayin. Thailändarna kallar språket för kariang. Karenfolket ca 7% av Burmas totala folkmängd (ca 50 milj invånare). Ungefär 400 000 har flytt till Thailand. Karen är den största etniska grupp i Burma efter Bamars och Shans.

En grupp Karen har fört ett krig mot Burmas regering sedan 1949 med målsättning att bli självständiga. Det finns flera Karengerillor i bergen. Jag har haft önskemål att få besöka dem, men mina vänner som har varit där avråder mig bestämt. Vägen till gerillan är starkt minnerad och gerillan vill inte att utomstående ska veta vägen. Men jag ger mig inte på något sett ska jag ta mig ditt.

Det finns en man som lyckats desertera han fruktar för sitt liv och lever på hemlig ort i Thailand. Jag har pratat med honom lite lätt men ska försöka få till en intervju med honom senare när han känner sig lite tryggare.

Den militära regeringen i Burma anklagas för etnisk rensning.Karen var animister från början. Nu är majoriteten buddister och en del är kristna.

Det är kväll och mörkret sveper in. Jag har en lampa i min hydda och det är precis lagom med ljus för att sitta här i halvmörkret dricka kaffe och titta på Marlee som julpysslar men några grannar. Det är ett lugn här ute mitt i ingenstans och här finns det verkligen tid för eftertanke. Karenfolket visar en värme och gemenskap som är svårt att hitta någon annanstans. Jag lyssnar när de berättar historier skrattar och sjunger. Undrar om det inte var så här i Sverige för hundra år sedan. Innan vi fick all teknik obegränsat med el och maskiner, innan vi började räkna allt i timmar och när varje timma kostar x kronor plus moms, innan vi sorterade bort de gamla på ålder domshemmen för vi har inte tid ork eller lust att ta hand om de som inte fyller någon funktion i samhället. Innan vi puttade in alla barn på dagis/fritids för det räcker att ha barnen någon timma på kvällen och helgerna.

 Tankarna far iväg och jag vet att utvecklingen kan man inte stoppa men det är skönt att komma till den här miljön och se kontrasterna. Här har alla en funktion alla hjälps åt alltid finns det något som man kan hjälpa till med, Karenfolket är de fattigaste men ändå så har de råd att ta hand om de gamla de får vara med i gemenskapen och vad jag kan se så är alla lyckliga. Nu hör jag barn som sjunger de går från hydda till hydda och sjunger julsånger på Karenspråket. Snart står de utanför min hydda med stearin ljus och sjunger och spelar. (Jag filmar tyvärr vet jag inte hur man gör för att lägga ut video snuttar på bloggen men det kanske kommer).

Jag sover i tigerbyn då och då, där längst in har jag min säng och här vaknar jag alltid utvilad.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Den här månaden är bra om man vill gifta sig i söndags var vi på ett bröllop ute på landet. Ett Karenbröllop men många gamla vänner. De här enkla bröllopen föredrar jag. Det börjar tidigt på morgonen mat och whiskey samt lite öl och trevligt sällskap.

Några enkla maträtter med kalla Beer Chang och stämningen är på topp.

Extra roligt blir det när jag träffar min gode vän Nane. Nane brukar ta mig med in i Burmas djungel och jag imponers varje gång av hans styrka och uthållighet det är en vän med ett Tigerhjärta av guld.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Tujtuj och jag åkte och pratade med Karenfolket. Nu har jag fått klar tecken jag får bygga ett hus/hydda i deras lilla by.

Här ska huset ligga

Den här mannen ska hjälpa mig att bygga huset han blir min närmaste granne
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Nytt besök i Tigerbyn. Efter att ha pratat runt lite i byn fick jag ett infall, jag frågade om jag får bygga ett hus hos Karenfolket. Nu blev det stor uppståndelse det kallades till storråd och alla skulle säga sitt. Jag får inget besked nu utan ska återkomma på söndag.

Här är den vänstra handen som ska godkänna mig i byn

Här är högra handen som redan har godkänt mig.

Blir jag godkännd så är det här som min hydda ska byggas. Hyddan byggas på pålar precis som Karenfolket har gjort i århundraden.
Även om jag blir godkänd i byn så är det en ledare som bor 120 km från byn som ska säga sitt innan jag kan starta bygget.

Det blir spännande och jag är inte helt säker på att jag blir godkänd. Karenfolket är rädda och måste tänka över konsekvenserna av att ge en bit mark till en farang.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

I tiger byn är Karenfolket kristna. Jag är van att man firar 24, 25 dec men här verkar det inte vara så noga med datumet.
Det blir ett julspel med Maria, Josef, änglar, några visemän. Jesus ser jag inte till. Skådespelar talangerna är av varierande art. Men publiken verkar mycket road av julspelet.

Den här flickan visar upp sin finklänning, framför julgranen som är fint pyntat.



Så här ser Karenfolkets finkläder ut

Här har vi Maria och Josef. En fantastik julkväll fick vi uppleva i varma Thailand.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Så var det åter dags med ett besök i den lilla kristna byn med namnet tiger byn, Karenfolket har här en liten fristad där dom får vara ifred. Det första man stöter på är en stor vacker Boganvilla som ger bra skugga åt kvinnor och barn.

Vi passar på att dela ut kläder till fattiga

Titta vad fint dom här kläderna passade. Kläderna som vi delar ut har jag fått från turister som har läst min blogg och sökt upp mig. Det är ju bra att det kommer till nytta istället för att kläderna kastas.

Givetvis bjuder jag alla barnen i byn på glass.

I morgon ska det bli julfest med släkt och vänner som kommer långväga bla. från Burma. Den här flickan provar sina finkläder som hon ska ha i morgon. Jag blir inbjuden till julfesten.

Marlee (Wan) hittar fina blommor som hon tar frön från

Karenfolket är alltid facinerad av min kamera och frågar ofta om jag kan fotografera dom. Nästa gång jag hälsar på brukar jag dela ut foton och det uppskattas mycket.

Av någon anledning tror Karenfolket att jag besitter läkare/tandläkares kunskaper. Dom kommer med sina krämpor och vill att jag ska titta och säga vad jag tror om det är farligt eller inte.
Dom här människorna har aldrig råd att gå till doktorn än mindre tandläkarn kanske därför som dom vänder sig till mig.
Karenfolket tuggar på en blandning av tobak och betelnötter. Tänderna blir missfärgade samt orsakar tandlossning.

Den här kvinnan har svår tandvärk och har inte kunnat äta på flera dagar hon vill att jag ska hjälpa henne. Eftersom jag tycker synd om kvinnan beslutar jag mig för att göra ett försök att hjälpa henne.
Först knyter jag en tråd runt tandskrället sedan sätter jag kvinnan på marken en man får sitta bakom och hålla fast henne.
Den andra änden knyter jag i min motorcykel, jag gasar upp mc:n lägger i ettan och PLOPP tanden åker ut.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Jag fick ett uppdrag av några Svenskar som lämnade kläder till mig, ge det här till någon som är fattig det är kläder som vi inte vill ta hem till Sverige.

Jag åkte upp i bergen och hittade en familj från Karenfolket hela familjen låg sjuk i Malaria. Jag har även fått två cyklar som jag ska leverera till Karenfolket.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Cancer är en en fruktansvärd lömsk sjukdom. Är du dessutom fattig är det svårt att få hjälp. För en vecka sedan kom en förtvivlad kvinna från Burma över gränsen till Dansingkhon i Thailand. Kvinnan är ensamstående hon  får inte någon hjälp från sin exman.
I ett sista desperat försök att rädda sin son vädjade hon om hjälp, folket i Dansingkhon är fattiga men i Pracuhapkhirikhan bor en Kanadensisk man som heter Lars han har just nu lagt ut 200 000 thb för läkarvård till den här pojken.

Pojken har fruktansvärda plågor

Vänd andra kinden till

Många har tvingats till Thailand som flyktingar undan millitär regimen. Jag ska nu berätta om en kille från Karenfolket vi kan kalla honom för Lek.

Lek är 15 år hans föräldrar flydde till Thailand för snart 20 år sedan innan Lek ens var på tänkt. Mamma och pappa har 5 barn Lek är näst yngst. Pappa var en mycket omtyckt man och jobbade och slet för att familjen skulle ha det bra. Han var mycket respekterad av övriga från karenfolket.

Nu gick det bra för Lek och hans familj dom var fortfarande fattiga men pappa jobbade så han kunde köpa lite mark och sedan bygga ett hus. Alla var glada och älskade pappa.

Men lyckan skulle snart vända och pappa som jobbade med besprutningar på olika plantage. Drog i sig olika gifter varje dag, han blev sjukare och sjukare för att till slut ligga orörlig i sin säng. Familjen som älskade pappa gjorde allt för att han skulle bli bra igen, kosta vad det kosta ville. Dom gick till olika doktorer, medicinmän, och andra förstå sig påare.

Alla lovade att pappa skulle bli bra om dom bara köpte just deras mediciner till pappa. Familjen  trodde att allt skulle bli som vanligt igen bara pappa blev frisk. Så familjen sålde hus, mark och allt av värde och köpte mediciner

Naturligtvis var det inga mediciner som skulle hjälpa då pappa redan var dödsdömd, lagom när allt var sålt och alla pengarna var slut dog pappa.

Mamma som blev änka med 5 barn endast 34 år gammal Lek 6 år. Nu blev det tufft för familjen mamma hade ju inga pengar så att barnen skulle kunna gå i skolan och inte någonstans att bo. Några släktingar lånade ut ett litet skjul till familjen.

Här levde mamma och barn under otroligt fattiga förhållanden. Efter några år hjälpte några munkar  till så att barnen skulle kunna gå i en enklare skola.

Lek tyckte att det här med skola var jätteroligt och var väldigt duktig.  Snart var det dags att börja högstadiet, då dyker nästa problem upp mamma har inga pengar till högstadiet.

Nu har jag lärt känna Lek och ser att han är duktig. Jag bestämmer mig för att betala Leks skola. Vi väljer en kristen skola som är känd för att vara väldigt bra det kostar lite mer än den vanliga skolan. Men här är lärarna duktiga och kan  lära ut engelska

En dag kommer en släkting till mamma och lämnar ett papper på en liten bit mark som pappa har lånat ut för många år sedan. Mamma blir överlycklig, nu kan hon drömma om att  bygga ett litet hus i framtiden. Drömmen varar inte så länge, en dag kommer en Thailändare och säger att han vill köpa markbiten.

Mamma vill inte sälja det sista som finns kvar efter pappa. Thailändaren låter sig inte avspisas utan han trycker 5000 thb i handen på mamma och säger att hon ska få 25 000 thb senare. Hon är Karen och kan förstås inte göra något åt saken och inte får hon några mer pengar av honom.

Jag följer med Lek första skoldagen vi ska betala årsavgiften köpa skoluniform,gympakläder och böcker.

Gissa om han strålar av lycka. Lek är även duktig på Thaiboxning och ska börja på en träningscamp ganska nära skolan. Thaiboxningen är krävande och dom tränar 3 timmar efter varje skoldag.

Jag pratar med Lek och säger att det är viktigt att han är duktig och skötsam i skolan för jag har lagt ut mycket pengar på det här, han lovar att han ska göra sitt bästa.

Det går 3-4 månader och Lek slutar med Thaiboxningen. Jag förstår inte varför??? Han säger att det är väldigt hårt och att det gör ont. Jag förstår fortfarande inte??? Det är klart att det gör ont men vill man bli något måste man kämpa och han är duktig.

Jag pressar inte utan han slutar. Efter ytterligare några veckor vill Lek sluta skolan. Jag förstår inte varför??? Han vill bli fiskare säger han.

Nu är det något som inte stämmer. Jag pratar med Lek han berättar att det har varit systematisk mobbning och misshandel mot honom varje dag från början eftersom han är från Karenfolket och inte är thai.

Thaiboxningen slutade han med för att varje dag när han skulle gå till träningen var det alltid ett gäng  som slog, sparkade, kastade sten, pinnar på honom.

I skolan har det gått så långt att dom slår honom och alltid är det ca 10 st. Till och med ett tjej gäng terroriserar och sliter sönder hans böcker.

Glädjen som jag såg i hans ögon den första dagen vi gick till skolan finns inte längre. Jag frågar varför slår du inte tillbaka skit samma att det är 10 st sikta in dig på den värsta och se till att det gör djävligt ont på honom varje gång dom bråkar.

Lek säger att han har lovat mig att vara skötsam i skolan. Han har lärt sig tio guds budord utan till, som dom lär ut i den här kristna skolan. VÄND ANDRA KINDEN TILL.

Jag säger till Lek att det här ordnar vi jag följer med nästa dag till skolan och jag ska prata med lärarna och  killen som leder mobbningen och misshandeln.

Lek ser skeptiskt på mig. Nästa dag kommer vi till skolan jag pratar först med läraren och förklarar läget. Hon är mycket förstående jag ber att få prata med killen som leder mobbningen då kommer en lite högre lärare och säger att man inte kan stå och prata om sådant här och dom kommer inte att tala om vilka som slår Lek för det är bara lärarna som kan prata med elever inga andra får blandas in.

Dom ska prata med berörda elever och sedan ringa mig. Jag får absolut inte se eller träffa några elever.

Jag försöker med att många gånger kan det vara bra att fejsa problemet. Gör man det tillräckligt många gånger och lärare,föräldrar är med så blir det jobbigt för den eleven som mobbar.

Nej skriker läraren det här är en lärarsak och ska skötas i skolan inget annat. Jag frågar varför skyddar man förövarna och inte offren på en kristen skola, varför ser inte lärarna när 8-10 st ger sig på en person. Enligt Lek har det hänt flera gånger att lärare har vänt ryggen till när han har blivit slagen.

Jag lämnar Lek på skolan och får vänta på att lärarna ska lösa detta. Senare berättar Lek att killen som leder mobbningen hans föräldrar är goda vänner med läraren så det lär inte bli några förändringar.

Det är stor idrotts dag i skolan.Daw som är från Karenfolket är med i Cheerleader teamet och dom har tränat mycket.
Jag åker till skolan för att titta.

När Daw och hennes kompisar som känner mig väl ser mig blir dom jätteglada. Idag har dom gjort sig extra fina, marketing linjen ska möta data linjen i en volleybollmatch.

Jäklar jag har glömt att ladda batteriet i kameran så det blir bara några bilder.

Thailändarna kan vara väldigt rasistiska och det är inte lätt alla gånger att vara från karenfolket. En dag var det bråk i skolan 3 thaitjejer gav sig på Daw. Sedan när Daw var på väg hem från skolan hade dom samlat ihop 30 tjejer som attackerade Daw.

Daw gömde sig hos några av sina vänner och blev tvungna att ringa polisen.Polisen kom inte.

Daw är en tuffing hon går ut ensam till hela skocken dom slår henne med en bambukäpp och har en stor sten som dom försöker krossa skallen med. Men Daw slåss för sitt liv och dom 3 tjejerna som startat hela bråket åker på en rejäl omgång av Daw.

Polisen kommer till platsen och alla tas till polis stationen. Lärare blir kallade och även jag.
   

Polisen konstaterar att båda sidor har gjort fel och kan därför inte göra något.
Allt lugnar ner sig och efter några timmar får alla lämna polisstationen.

På väg från polisstationen tittar jag på Daw hon är blåslagen hela ryggen blå och svullen och hon har svårt att gå.

Men jag ser något i hennes ögon som gör mig stolt en glöd, hon vann den här matchen hon vägrar att någon ska sätta sig på henne. Vi säger inget men jag ser att hon är nöjd och hon ler till mig.

Jag är också nöjd jag har sponsrat en del av denna tjejs utbildning som kommer från en utsatt grupp och jag har valt en vinnare en kämpe.
Al photos on this blog copyright Thaikalle