thaikalle

Det här är en lite stad som heter Singkhon 30 km in på Burmas sida Under andra världskriget gick gränsen mellan Thailand och Burma här. Singkhon är Marlees födelse stad. Nu finns det nya Dansingkhon på den Thailändska sidan.

Tahintharyi är nästa stad. Här söker Marlee upp ett kontor och får papper på att hon är ogift.

Klockan är 0600 och Marlee har tagit en bild på den mycket viktiga bron som leder till staden Myeik. Bron är hårt bevakad på båda sidor. Tidigare har Karenarmen sprängt denna bro.

Vissa byar som Marlee passerar är Muslimska, Buddistiska och även Kristna.

Myeik är en storstad. Härifrån tar tjejerna inrikes flyg till Yangong.

Framme, templet i Yangong här bor munkens mamma hon är sjuk och kan inte gå utan vårdas här. Hon blir glad att åter se Marlee.

Munken som har hjälpt Marlee under alla dessa år, när hon har kämpat för sitt pass. Munken ansvarar för ett bygga av ett nytt tempel och Marlee lämnar över en donation till munken och templet. Marlee har även ett medskick från några som donerar lite pengar till templet. Jag vet inte om det är möjligt med det skulle vara en stor ära för oss om munken kunde närvara vid vårt bröllop.

Så här ser det nya templet ut just nu, observera den fina byggställningen i bambu. Inget för oss faranger att springa runt på.

Marlee har sin Karenklänning på sig.

Så här glade blir tjejerna när Marlee har fått sitt pass. 
Al photos on this blog copyright Thaikalle
 

Tycker man att Bangkok är stort ja då är Shanghai gigantiskt med sina 23 miljoner invånare.  Det första som jag la märke till var hur rent och snyggt det var inget klotter och inget skräp.

2009 var den här skyskrapan högst i världen med sina 492 meter
  
Trots att det var disigt i dag så var utsikten magnifik.

Självklart besöker jag ett av stans älsta tempel här med en jätte buddha i silver.

Shopping är ett måste i Shanghai och det finns många fina affärs gator, här har man dekorerat inför det kinesiska nyåret.

Efter ett par timmars shoppande springer jag ihop med ett par gamla kompisar Jonas(Sverige) och Phia(Thailand) bland 23 miljoner kineser.

Shanghai är en stad väl värd att besöka, jag kommer troligtvis tillbaka.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Nu var det dags för ett nytt försök att komma till Vietnam. Efter att ha beställt väckning på hotellet och mobilen var alarmerad på 0400. Marlee var den tredje väckningen med sitt telefonsamtal 0405. Nu var jag ute i god tid och förra försöket där jag missade planet till Vietnam har jag redan glömt.

Vietnam ca 84 mil inv. Hanoi har ca 6,5 milj invånare har en underbar stadskärna "gamla staden", här är det ett vimmel av tutand motorcyklar. Det är en upplevelse att ta en motorcykel taxi och känna hur man flyter med i trafikrytmen till en symfoni av tutande fordon. Först måltiden intas på en trevlig trottoarrestaurang här provar jag Saigon bia.

På trottoarerna kan man se folk sitta och röka tobak i bamburör Obs det är inte opium som de röker.

Jag hittar en exklusiv restaurang som har som specialitet att servera orm och idag är det kobra som står på menyn

Jag får följa med bakom köket och välja ut en kobra till middag. Det är ett litet äventyr att se hur lätt dom hanterar kobran och även jag får prov hålla. När jag har valt ut en orm kommer de fram till mitt bord och skär ut hjärtat som läggs i ett snaps glas. Blodet tappas upp i ett glas med vodka och sedan tar de gallan och häller det i ett glas med vodka. Snapsarna som är knall röda av kobrablodet och knall gröna från gallan ska drickas till de olika ormrätterna som serveras ca: 6-7 olika. Hjärtat som fortfarande slår ska blandas med vodka och kobrablod och ska drickas i ett svep innan maten. Både snapsarna och kobran smakade fantastiskt.

Blandade kobra rätter soppa, vårrullar, bbq mm

Till dessert fick vi inlagd orm.

Al photos on this blog copyright Thaikalle.

Dags för en liten tripp till Vietnamn. Planet går 06.45 på morgonen lika bra att ta in på ett hotell i Bangkok.  Jag beställer väckning 0400 i receptionen. Därefter går jag till en favorit restaurang och beställer hoj namlom (Ostron med rätt ingredienser mycket strakt men gott). När jag är mätt och belåten är det dags att krypa till kojs ska ju upp tidigt.

Jag vaknar med ett ryck hotell telefonen ringer ilsket, ögonen fixeras på klockan som visar ”0500”. Aj aj personalen har missuppfattat väckningstiden och jag förbannar mig själv för att jag har litat på receptionisten. Jag kastar på mig kläderna rusar ut på gatan hugger första taxi. Jag skriker åk åk till flygplatsen full gas. Taxi killen ser att jag är lätt stressad och börjar förhandla priset han vill ha 500 bath, Ja ja kör bara. Det är inte läge att diskutera fram rätt pris nu eller att byta taxi. När vi kommer upp på motor vägen trycker han gasen i botten men bilen bara brölar det händer ingenting efter en lång stund lyckas han pressa upp bilen i 70km/h men det är också allt. Normalt när man åker taxi i Thailand kör de som dårar och man är livrädd, alla tror att de är Michael Schumacher.

Men just nu för en gångs skull lyckas jag med konststycket att hitta en taxiförare som bara kommer upp i 70km/h. Det har aldrig hänt förut och jag har aldrig hört om någon som varit med om detta.

Jag vet att det är kört att jag missar planet trots att taxi killen hela tiden bedyrar och säger no problem no problem.

Jag hoppas in i det sista att planet ska vara försenat jag springer in men försent vad gör jag nu? Jag måste ut ur landet idag för att göra en visarun och behöver få en stämpel i passet. Det är bara att bita i det sura äpplet och beställa en ny flygbiljett. Jag köper en biljett till Malaysia i stället planet går 10.00. Jag tänker ringa Marlee och berätta vad som hänt men då kommer nästa kalldusch mobilen.

Den har jag glömt på hotellrummet p.g.a stressen. Jäklar mobilen är sprillans ny och jag vill inte missa mitt simkort. Hur stor är chansen att jag får tillbaka mobilen? inte stor. Jag bestämmer mig för att göra ett försök. Hoppar in i en taxi och kör mot Bangkok och hotellet. Det är hemska köer och när klockan har hunnit bli 0800 och vi inte har kommit fram till hotellet börjar jag att kallsvettas. Vad ska jag göra fortsätta mot hotellet och riskera att missa nästa flygbiljett eller ge upp mobilen vända och åka mot flygplatsen igen? Jag fortsätter mot hotellet väl framme betalar jag taxin springer in i receptionen min mobil flämtar jag fram, svetten sprutar ur pannan och i ren förskräckelse står det en städare där som plockar fram en telefon från sin ficka.

Yes min telefon jag vänder på klacken ut för att fånga en taxi igen och full fart mot flygplatsen. Nu är det järnet som gäller det är 50/50 att jag ska hinna inget får hända nu. När vi kommer fram måste jag springa, med 5 minuters marginal kommer jag på planet. Pulsen är fortfarande hög när jag sitter på min plats svetten pumpar ut från varje por och är omöjlig att stoppa. Han ju inte duscha eller borsta tänderna och doftar inte honung precis, jag tycker synd om mina med passagerare. När jag kommer till Malaysia tar jag en buss in till Kualalumpor. Väl framme går jag runt och tar lite foton i staden och på folket. Sen är det dags att leta hotell. Det får bli en taxiresa igen jag blir rekommenderad ett hotell av taxikillen det var snällt men jag glömde/tappade kameran i bilen förstås. Bilderna är från min mobil som jag tack och lov fick tillbaka.

Jag passar på att prova en inhemsk öl lite för vattning för min smak

Maten är billig och god
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Kvinnorna i Burma är kända för att ha väldigt långt hår. Dom som vill tjäna en extra hacka kan om dom vill klippa av sig håret och sälja det för 800 thb sen blir det peruker och hår förlägning till oss västerlänningar. 800 thb för att vårda sitt hår i ett många år innan det blir så långt är ju inga stora pengar.

Tänk vilket jobb att ta hand om allt hår (det är skönt att vara flintskalle).

Marlee målar sig i ansiktet precis som dom Burmesiska kvinnorna.

Burmesisk husmanskost.

Marlee har en förmåga och personlighet som gör att hon får vänner vart hon än befinner sig.

Burma är ett vackert och bördigt land.

på hem resan möter kompisen Marlee.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Templet är byggt i rent guld som Burmeserna har stulit från Thailand (enligt thailändarna)Templet är 98 meter högt och är ett av världens absolut vackraste tempel.

Högst upp i toppen finns en jätte diamant på 72 carat, tusentals rubiner och ädelstenar smyckar toppen.

Tempel området är en dröm för alla buddister att få besöka. Det går även bra för vilken turist som helst att flyga från Bangkok till Yangon och titta på templet något som jag kan rekomendera verkligen sevärt.

Mäktigt

Tempel området

Al photo on this blog copyright Thaikalle

Marlee har kommit till Miyak här bor hon i ett tempel fullt med nunnor. I templen får hon alltid tak över huvudet och mat.

Blommor träs på snören

Så här ser blommorna ut när dom är färdiga.

Inrikes flyg från Miyak till Yangon huvudstaden. Under regnperioden går det inte att ta sig fram på vägarna.

Fantastiskt vacker trädpyton en av dom vackraste ormarna som finns.

Så här ser en vanlig lunch ut stekt ris med ägg, kyckling, fläsk samt en soppa med dryck går kalaset loss på ca 2-3 kronor.

En Burmesisk toalett och den här är ganska fin ska man veta.

Ett besök på ett sjukhus, här samspråkar några kvinnor.

Munkarna i templet där Marlee bor när hon är i Yangon.

Här en nunna som hjälper till i Yangon
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Så här ser vägarna ut inne i Burma man får vara glad att det finns vägar över huvudtaget. Marlee har hyrt Mc taxi och det gäller att taxi killarna är armstarka för att kunna ta sig fram. Efter 150 km så var Marlee mörbultad i hela kroppen.

Första byn som Marlee passerar.

Huset i bakgrunden, här bor det släktingar till Marlee och dom kan få sig en välförtjänt vilo och vatten paus.

Marlees kompis har följt med så här långt men återvänder och Marlee åker vidare på egen hand.

Men först äter dom lunch tillsammans.

Både män och kvinnor bär kjol i Burma

På marknaden hittar Marlee dom här djuren som påminner om räkor . Jag har aldrig sett dom i Thailand.

Frukter påminner om Kanom eller jack fruit.

Gurkor.

Vit sallad.

Tempel och Buddhor är lika vanligt som i Thailand. Här ser vi en Buddha som ligger och han har fått tak över sig.
Al photos on this blog copyright Thaikalle

Kambodja ett trevligt resmål 14 miljoner invånare . Folket är trevliga, maten är god och allt är billigt den inhemska valutan heter Riel med det är dollar som gäller. Man får 4000 Riel för en dollar.

Här transporterar man levande höns på motorckel ca 20 st.

Vy över Phnom penhs hus tak.

Utvecklingen går sakta framåt i landet och det är framförallt turismen som ökar hela tiden. Tamesjutton är det inte Ikea som har ett möbelvaruhus mitt i Phnom penh.

Kambodja har en fasansfull historia. Polpot och dom röda khmererna torterade och dödade sitt folk, dödstalet varierar mellan 1,7- 3 miljoner som avrättades, svalt ihjäl under Röda khmerernas styre 1975-79.
 
 killing tree. Småbarn och spädbarn slogs ihjäl mot trädet medans mödrarna var tvungna att titta på.

Al photos copyright Thaikalle