Marlee (Wan) på farligt äventyr


Så här glad är vi vana att se Marlee hon är liten men har ett väldigt stort hjärta hon hjälper allt och alla som kommer i hennes väg.
Nu har hon bestämt sig för att ge sig ut på ett äventyr. Vi har haft många, långa diskussioner om detta äventyr men hon har en stark vilja och det går inte att rubba henne på den här punkten. Det blir ett äventyr där hon ska hjälpa sig själv.
(Titta på tv4 nu på söndag Rambo 4 i vinjetten på filmen kan du se hur den Burmesiska militären behandlar Karenfolket halshuggning och läm lästning av kvinnor och barn är vardagsmat).

Äventyret började för drygt 20 år sedan Marlee var då sju år. Inne i Burma slog militären till och försökte utplåna och driva över Karenfolket till Thailand. Tusentals människor fick fly och många lever som flyktingar i Thailand. Varför gör militären detta mot Karenfolket?
Jo Karenfolket har en gerilla som har krigat mot Burmesisk militär i 55 år. För att komma åt gerillan så ger sig militären på civilbefolkningen för att krossa folkets stöd till gerillan.
Militär regimen bränner byar, torterar, våldtar och mördar Karenfolket.

Marlees familj flydde till Thailand. Karenfolket är billig och bra arbetskraft inga thaiare orkar jobba lika hårt och lika mycket som en Karen givetvis blir dom utnyttjade eftersom dom är fattiga och inte har några rättigheter.
Marlees pappa jobbade på chili, ananas, och lime odlingar. Hans arbetsuppgift var att bespruta växterna mot skadedjur.
Marlees pappa och mamma har aldrig gått i skola och pappa kunde inte läsa på gift burkarna, skydds utrustning var det inte tal om då det står nya arbetare på tur hela tiden.
Efter en tid kommer sviterna efter giftet och pappa blir allt sjukare. Familjen tar hand om pappa som blir säng liggande några år innan han går bort.
Under sjukdoms tiden har familjen som inte har någon utbildning blivit lurade på allt dom äger och har. Folk har sålt dyra mediciner med garanti att pappa ska bli frisk.
Marlees mamma blir änka med fem barn endast 34 år, dom äger ingenting och dom får låna ett skjul som dom bor i men lever hela tiden med hotet att dom kan bli utkastade när som helst.

Skjulet
På pappas döds bädd svär Marlee att hon ska ta hand om och bygga ett hus med blått tak till mamma. Sorgen är förstås gigantisk för Marlee som är tolv år hon är äldst i syskonskaran och har tagit på sig rollen som familjens överhuvud. Mamma har inga pengar till skola för barnen. Marlee som är duktig i skolan och vill fortsätta sin skolgång.

besöker en munk och berättar situationen munken bekostar Marlees skola i tre år. Marlee skriver även ett brev till lärarna i skolan att hennes mamma är änka och att dom inte har några pengar. Marlee får jobba på eftermiddagar, helg och lov dagar hos lärarna. Jobbet består av att skura, städa, diska, tvätta, stryka det blir sena kvällar för att hon ska hinna med jobbet. Marlees skola ligger flera mil från familjens bostad så det blir inte så många hembesök under dom här åren. Tack vare att hon sliter och jobbar hårt så kan hon bekosta sina små syskons skola. 
Marlee skulle helst av allt vilja fortsätta att studera efter dom här tre åren men avslutar och börjar jobba för att syskonen ska kunna gå i skolan

Marlee har alltid haft en dröm att få resa runt i världen. Men hur ska det gå till? Hon är inte thailändare och har inget pass, i Thailand kan hon inte få något pass. För sex år sedan bestämde sig Marlee att försöka skaffa ett pass hur? Hon måste in i Burma och ansöka om ett pass. Det låter enkelt men om man är på flykt från en militärdiktatur så kan det bli problem. Sagt och gjort Marlee tog sig in Burma hon hade glömt bort det Burmesiska språket och blir kvar i huvudstaden i sex månader för att lära sig språket så att hon kan ansöka om pass. Hela tiden finns risken att bli tagen av militären kan du inte språket är risken stor att du kastas i fängelse.
Åter igen vänder sig Marlee till munkarna. Hon lär känna en munk som ger henne mat och husrum i ett tempel. När det så är dags att ansöka om passet måste hon ha sju personer som är med och garanterar hennes identitet. De sju personerna garanterar att de var med när Marlee föddes och att Marlee är Marlee.

Nu är ju detta en omöjlighet för det finns ju aldrig sju personer som är med när man föds. Marlee måste naturligtvis muta sju personer som garanterar hennes identitet. Allt handlar om pengar i Burma som är ett av världens fattigaste länder. Mutor till dessa sju personer består av pengar samt mat och husrum för alla under tiden som passet blir färdigt vilket tar ett par månader ingen i Burma gör någonting gratis.
Mot alla odds så har Marlee passet i sin hand och det är dags att ta sig tillbaka till Thailand. Familjen vet inte om Marlee lever eller vad som har hänt under dom här sex månaderna. Nu grinar oturen i ansiktet på Marlee militären är på krigsstigen och Marlee kan inte ta sig in i Thailand samma väg som hon kom utan hon tar sig söder ut och ska åka med en båt till Thailand läget är spänt och hon vågar inte ta med sig passet hon lämnar passet till munken som ska gömma passet i templet.

Marlee åker med båt över till Thailand liggande i en låda, hon får anstränga sig för att inte gripas av panik i den trånga och varma lådan. Äntligen står hon på Thailändsk mark. Men sex månader i Burma har tagit på krafterna och hon har varit sjuk i Malaria och varit nära att dö av feber. På darriga ben tolv kilo lättare än när hon tog sig över gränsen till Burma befinner hon sig 35 mil söder om hemmet. Hon har inga pengar till mat och buss.
Marlee jobbar som diskare på en restaurang och efter ett par veckor har hon pengar så att hon kan åka hem.

Sex år senare har Marlee uppfyllt löftet till pappa och byggt ett hus med blått tak till mamma. Men det här med passet har gnagt i huvudet på henne hela tiden. Efter oroligheterna i Burma 2008 när militären slog ihjäl 500 munkar så har vi varit osäkra på om Marlees munk lever.
Jag har varit i Burma flera gånger och försökt ringa munken utan att komma fram. Men så en dag för ca 1 månad sedan ringer munken till Marlee han befinner sig i Dansingkhon Thailand. Han har varit orolig för Marlee och han har inte vetat om hon överlevde båtfärden så han har tagit sig hela vägen till Dansingkhon för att ta reda på vad som har hänt henne. Vi sitter och pratar med munken och jag är övertygad om att han har passet med sig men nej.
Passet har gått ut och måste förnyas vilket ska vara en lättare process än att skaffa ett nytt men Marlee måste vara med.
Jag försöker komma med invändningar och protester. Men nu har dom redan dragit upp riktlinjerna och mina protester har inget värde längre.

Nu har Marlee gått över bergen, på andra sidan väntar en vän som har anlitat en mc taxi dom tre åker mc på dom dåliga vägarna ca 15 mil till nästa storstad. Här har munken ordnat så att en nunna ska ta hand om Marlee. Vännen som har följt med Marlee får inte åka längre för sina föräldrar utan återvänder hem.
Nu är Marlee ensam med nunnan och här får hon sova ut och äta sedan ska nunnan följa med Marlee till huvudstaden där väntar munken, Marlee kommer att bo i templet under tiden som passet förnyas. Just nu är det regn period i Burma och vägarna svämmas över och det är jätte svårt att ta sig fram och det är mycket svårt att komminucera via telefon.
Men om allt går som planerat så ska Marlee försöka kontakta mig via telefon eller mail om ca 1 vecka.

Al photos on this blog copyright Thaikalle


Kommentarer
Postat av: HANSJO

Din Marlee verkar ha ett hjärta av guld och en vilja av stål. Vilken kämpe! Måtte nu allt gå bra.



2010-06-03 @ 13:03:31
Postat av: Annika

vilken berättelse....ofattbart hur detta folk blivit så illa behandlade. Men vilken fantastisk kvinna din Marlee är....hon kommer att ge sig ut och resa en dag, det är jag säker på.



2010-06-03 @ 15:04:42
URL: http://www.50ibkk.blogspot.com
Postat av: Lasse Johansson

Gripande läsning!

För många år sedan engagerade jag mig själv i Karen-folkets öden och gjorde bla ett par resor in över gränsen till Burma i trakterna kring "Three Pagodas Pass".

Jag kommer helt klart att fortsätta följa detta på nätet.

TACK för att du delar med dig av detta!

MVH Lasse

2010-06-03 @ 22:40:28
Postat av: Bm

Wow, vilken berättelse...detta borde göras till en film !!! Vilken helt underbar Marlee du har, så stark, klok och uppfinningsrik. Jag skickar positiva tankar till henne på hennes otroliga resa.

Bm i Örebro

2010-06-04 @ 08:26:01
Postat av: Lotta

Håller tummarna för att denna tuffa lilla kvinna äntligen skall få sitt pass och möjlighet att ge sig ut och resa och se världen. Något som vi tar för givet bara vi jobbat ihop slantarna.

2010-06-04 @ 12:17:23
Postat av: Annika

Tack för din berättelse! Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ordnar sig för Marlee på alla sätt. Hon är ju en helt fantastisk kvinna som trots vad hon har varit med om inte tappat vare sig mod och styrka.

2010-06-05 @ 17:49:38
URL: http://annikathailand.blogg.se/
Postat av: Suss

Vilken modig tjej Marlee är! Jag är djupt imponerad.

2010-06-05 @ 18:32:06
URL: http://www.susslever.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0